Arkeologerna har hittat industribyn – nu börjar de gräva

Lovisa Dal Foto:Ann Mellblom

I fjol fanns det plötsligt där, det förgyllda bronsbeslaget. Föreställer det Völund, mästersmeden som enligt Eddan tillverkade sina egna vingar och flydde från fängelseön. Eller är det Ikaros som flög för nära solen?

- Det vet vi inte. Vi vet bara att det är ett unikt fynd som gjordes vid utgrävningarna i Uppåkra förra sommaren, säger grävledare Bengt Söderberg.

Fynd som sådana får man knappt ens drömma om. Det är att önska för mycket. Och ändå… här i Uppåkra finns de. Därför finns även riksantikvariämbetets Bengt Söderberg här, filosofie doktor i arkeologi med järnåldern som specialitet.

- I fjol fick jag frågan om jag var intresserad. För en järnåldersarkeolog finns inget finare ställa att gräva på, förklarar Bengt.

Årets grävsäsong har nyss börjat. Fokus ligger fortfarande på utgrävningarna av elitens och maktens boningar, där stora byggnader, kanske 40 meter långa, har uppförts, bränts ner och byggts upp på nytt. Gång på gång.

- Vi gissar på interna strider inom det ledande skiktet, förklarar Bengt. Redan 1934 förstod man att den bördiga myllan kring Uppåkra kyrka gömde stora skatter. Då undersöktes svinhuset på gården.

Idag förstår arkeologerna att de fynd som gjordes där och då tillhör samma sekvens av hus som de har grävt ut sedan 2008. Nu hoppas de på att kunna länka ihop grävningarna från 30-talet med dagens, för att äntligen förstå huset faktiska längd.

Industriby funnen?

Genom geofysisk prospektering går det att se ansamlingar av exempelvis stenar i jorden. Förra året fann man en stenåldersgrav.

- I år ska vi undersöka ett område som man tror är Uppåkras industriby, eller produktionsområde, som Bengt väljer att benämna det:

- Vi tror det kan vara ugnar, kanske avsedda för metallhantverk och vi vet att i närheten har det funnits andra hantverksaktiviteter som kan beskrivas som storskaliga. I år hoppas vi få klarhet i vad man har tillverkat här och hur mycket.

- Säkerligen har de absolut bästa hantverkarna inom olika områden knutits till Uppåkra. Produktionen härifrån har sedan spridits till andra bosättningar, som gåvor för att hålla sig god med folket där, eller genom byteshandel. Det kommer att bli en riktigt spännande grävsäsong.

Sensationsfynd förra året

I gamla prästgården sitter konservator Lovisa Dal med förra årets sensationsfynd. Hon vill inte heller gissa vem det drygt tusenåriga, minutiöst arbetade beslaget föreställer. Allt är hypoteser, säger hon. Däremot berättar hon gärna om sitt arbete:

- Beslaget är gjutet i brons och sedan förgyllt. Bronsen har korroderat. Jag tar fram förgyllningen igen, ett ganska marigt jobb. Jag har arbetat på det i fyra veckor och har hunnit lite drygt halvvägs. Vi använder bara mekaniska metoder och arbetar under mikroskop. Kemikalier kommer inte på fråga. Men en fotoblixt gör ingen skada, så var så god!

För StaffanstorpsAktuellt Text och foto: Ann Mellblom

Lämna en kommentar

Genom att kommentera godkänner du våra riktlinjer för kommentarer.