Hembygd | Staffanstorps kommun

“Staffanstorps själ”

Om vi försöker tala om Staffanstorps ”själ”, det vill säga hur de boende förhåller sig till tätorten och vad som utgör hembygdskänslan kan fyra teman lyftas fram som kommit fram i samband med workshops och intervjuer.

Småskalighet

Det första temat rör Staffanstorps småskalighet. Småskaligheten innebär att det upplevs enkelt att ta sig runt i tätorten, de hittar överallt och de mesta de behöver finns i Staffanstorp, och finns det inte där är det nära till Lund. Deltagarna vänder sig i huvudsak identitetsmässigt mot Lund snarare än Malmö.

Kopplat till småskaligheten är också trygghet. Staffanstorp upplevs som en säker plats och ingen av deltagarna har uttryckt att de undviker någon del av Staffanstorp på grund av skulle känna obehag eller rädsla på platsen, oavsett tid på dygnet.

Samtidigt som tryggheten framhålls talar flera av deltagarna gärna om Staffanstorps mer mörka sidor. Gruppen i hembygdsföreningen tog bland annat upp tågrånet som skedde i Staffanstorp 1907 (Sveriges enda), ett dubbelsjälvmord på hotellet som skedde på 1940-talet, en bordell som fanns tidigare (lite oklart när) och en brand på 2000-talet där en flerbarnsfamilj omkom. Även ungdomarna talar om Staffanstorp på ett sätt som låter mer ”kriminellt” än vad verkligheten är, polishuset blir ”svinstian” etc.

En möjlig tolkning av att de boende gärna tar upp dessa mer mörka sidor av Staffanstorp är ett sätt att inte låta tryggheten dominera i den grad att Staffanstorp skulle uppfattas som tråkigt. Att de också vill visa upp att det finns en mer spännande sida hos Staffanstorp.

Att de boende uppskattar småskaligheten ska dock inte ses som lika med att Staffanstorp nödvändigtvis uppfattas som litet av de boende. En kvinna som bott i Staffanstorp sedan 1930- talet beskriver dagens Staffanstorp som stort då hennes referenspunkt snarare är Staffanstorp på 1930- talet än andra orter idag.

Navigering – betydelsen av namn

Några resultat från landskapsinventeringen visar bland annat att det finns få landmärken eller orienteringspunkter och Staffanstorp är därför svårorienterat, att bilister är bundna till få stråk, det finns mycket gång‐ och cykelvägar men att de är identitetssvaga.

Detta är också något som delvis bekräftas från workshopdeltagarnas upplevelse av Staffanstorp. De relativt korta avstånden och de många cykel‐ och gångvägarna gör att deltagarna upplever att det är lätt att ta sig runt i Staffanstorp med cykel eller genom att gå. Däremot bidrar den i många områden homogena arkitekturen till att det kan upplevas som svårt att hitta in i rätt område även för de som bott i Staffanstorp ett tag.

Avsaknad av landmärken syns också i hur deltagarna talar om olika områden och hur de navigerar i Staffanstorp. När deltagarna talar om olika platser använder de i första hand gatu-eller områdesnamn som referenspunkter snarare än någon typ av byggnad eller annat fysiskt objekt. För att orientera sig i Staffanstorp får därför gatu- och områdesnamn en större betydelse för deltagarnas så kallade ”mentala karta”.

Det privata framför det offentliga rummet

Landskapsinventeringen visar att det finns gott om offentliga och privata ytor i Staffanstorp men få halvprivata. Grönområdena är stora och sammanhängande vilket gör att barnens möjligheter till lek utan att korsa bilvägar är mycket goda. Däremot är det väldigt få utemiljöer som enligt inventeringen anses ”inspirerande”.

Vårt intryck är också att de privata trädgårdarna har en stor betydelse i Staffanstorp. Bland de flesta av de äldre deltagarna har det funnits ett relativt stort intresse för att umgås i och att arbeta i den egna trädgården. En del nämner att det existerar en viss tävling grannar emellan om att ha den vackraste trädgården. En konkurrens just dessa personer i alla fall upplevt som positiv, det har lett till beröm och en stolthet etc. Denna bild förstärks också av den mångfald av ”professionellt” anlagda trädgårdar (unika stenläggningar, dammar, unika växter) som syns från att promenera runt i villakvarteren.

En orsak till att de privata trädgårdarna blir än mer viktiga är att det i stor utsträckning saknas naturområden i Staffanstorp. Ingen av deltagarna framhöll dock att de upplevde en brist på naturområden eller en stor saknad efter sådana. Ett exempel på att det är ont om naturområden är att vi har observerat att flera refererar till Sockerbruksparken som ”skogen”. En rimlig tolkning av att de privata trädgårdana har en stor betydelse är också att de som väljer att bosätta sig i Staffanstorp troligtvis föredrar att påta i den egna trädgården framför att ströva i en skog.

Att deltagarna inte uttryckt en önskan om mer naturområden innebär inte att de inte uppskattar de offentliga rummen i Staffanstorp. De grönområden som består av parkytor (grönområden exklusive gräsfält) är mycket uppskattade av workshopdeltagarna. Framför allt fungerar de som sociala samlingsplatser och det gäller för deltagare i alla åldrar. För föräldrar med barn innebär de lekmöjligheter för barnen och för föräldrarna att träffa andra föräldrar utan att ha bestämt någon tid.

Ungdomarna lyfter fram dessa områden som små ”fristäder” där de kan vara i fred och inte heller stör andra. Ungdomarna uppskattade särskilt också de platser där det också finns tak att vistas under så de kan umgås där vid sämre väder, exempelvis i Balders hage.

De äldre framhöll framför allt dessa platser på grund av deras estetiska värden och den rofylldhet platserna ger.

Samtliga av dessa parker eller parkliknande platser i Staffanstorp har lyfts fram under workshopparna och i intervjuer. Ingen av deltagarna har däremot själva valt att lyfta fram gräsfälten inne i tätorten som viktiga, vare sig för rekreation, lek eller spontanidrott. Dessa områden har i första hand nämnts då viss kritik har kommit fram kring skötseln av dessa områden på senare år. Exempelvis längs med Malmövägen och kvarteren runt Aspvägen och Kastanjevägen.

Framåtsträvande

Ett ytterligare tema som framkommit från de deltagare som bott länge i Staffanstorp är att de har en bild av Staffanstorp som framåt i förhållande till andra orter i närområdet. Denna framåtsträvan kopplas till att Staffanstorp fick kämpa för att bli en självständig kommun och inte ätas upp av Malmö eller Lund och att kommunen har vuxit så pass mycket och snabbt i antalet invånare och bebyggelse under de senaste decennierna.

De deltagare som intervjuats har upplevt den snabba utvecklingen som positiv. När det gäller den senare utvecklingen med ombyggnad av centrum (Stanstad är det i första hand som åsyftas) ses det framför allt som positivt på grund av gatunätets struktur. Att ombyggnaden bidrog till göra centrum mer tillgängligt. Åsikterna om arkitekturen har varit relativt få från workshopdeltagarna.

Generellt att det är ”fint” och ett visst missnöje att de upplever att det finns relativt få hyresrätter kvar.

Intressant att notera är att Staffanstorps kommun ligger i framkant när det gäller sin digitala strategi med att utnyttja öppen källkod, öppna licenser (Creative Commons) och möjlighet för invånarna att kommentera nyheter och information på webbplatsen. Denna koppling mellan den digitala strategin och till Staffanstorp som en progressiv kommun har dock inte gjorts av deltagarna själva.