Jag har nog aldrig haft roligare än i år!

– Jag har nog aldrig haft så roligt i Staffanstorp som i år, med alla fina jubileumsevenemang. Hoppas det fortsätter. Jag har stortrivts. Det här har ni skött bra, berömmer Viola Magnusson, 82 år.

Viola är troligen årets flitigaste jubileumsgäst. Hon har besökt hela 16 jubileumsevenemang och hon kommer att hinna få 17 stämplar i deltagarkortet innan året är slut.

– Den irländska festivalen är den som satt sig mest i mitt minne. De var ju fantastiska på att spela och dansa, utbrister hon. Och traktorkonserten: Man ska ta vara på de små sakerna. Det var litet regnig och hur roligt som helst när alla hundratals paraplyer spändes upp på exakt samma gång, tjoff!, randiga, rutiga, alla färger och stilar!

När kommunen inledde firandet i januari skickades ett deltagarkort ut till alla hushåll. Det gäller att samla minst tolv deltagarstämplar under året för att ha chans att vinna förstapriset. Vinnaren koras den 12 december kl 17.30 i Rådhuset.

– Evenemangen har dragit ut mig även regniga dagar. Det är jag tacksam för, säger Viola.

– Jag har haft ett väldigt roligt år i år. Ungarna har räknat stämplarna och ibland skjutsat mig till arrangemangen.

Unik kunskap

Hon har bott i Staffanstorp i 63 år och besitter en unik kunskap om orten. Hon har mycket humor och skrattar gärna.

– Det bästa som hänt genom åren är utvecklingen, nybyggnationen. När jag kom hit fanns nästan bara Järnvägsgatan, Lundavägen och en sida på Malmövägen!

Så skrattar hon till och säger:

– Jo, jag minns mycket från förr och mycket är förändrat. I dag är det nog bara vi äldre som kommer ihåg ställen som ”Kärleksstigen”, ”Heta linjen” och ”Jättarnas dass”…

– ”Kärleksstigen” är det som heter Valhallavägen i dag. Det var bara en smal stig då med en enda gatlampa. Du kan ju ana vad som hände där i mörkret mellan buskagen, ler Viola.

– ”Heta linjen” var cykelvägen från biblioteket ut till gamla ridhuset. Det var den första breda cykelvägen, kantad med stora buskar och träd. Där gick det att köra in med bil för den som ville, säger hon illmarigt.

”Jättarnas dass” var ett typiskt utslag för folkhumorn.

– Bakom det som nu är Citygross parkering låg på den tiden centralförrådet och en jättelik gammaldags silo för säd som var byggd precis som ett utedass med snedtak. Det kallade vi i folkmun för ”Jättarnas dass, skrattar Viola.

Flyttade hit 1949

Viola var 18 år när hon flyttade hit 1949 från Strömsnäsbruk och började jobba som hembiträde på Torreberga gård. Efter bara tre månader hittade hon kärleken, John Magnusson, byggnadssnickare. Paret fick tre barn, två av dem bor kvar i kommunen med sina familjer. Maken gick bort för 2,5 år sedan.

– Vår äldsta son föddes 1952, samma år som Staffanstorp bildades.

Viola har haft många arbeten genom åren. Först som hembiträde, sedan som butiksbiträde i Knästorp, som städerska och mattant på Bråhögsskolan och i 14,5 år på Konsum.

Hon har bott i Knästorp, på lantgård i Grevie och på Malmövägen innan familjen byggde sig en egen villa på Idrottsvägen där de bodde i 47 år. Idag bor Viola på Norregatan sedan sju år.

På frågan om hon trivts svarar hon så här:

– Hade jag inte trivts i Staffanstorp hade jag inte varit här i 63 år, det är ett bevis så gott som något. Så är det bara, säger hon.

Text och foto: Ivar Sjögren för StaffanstorpsAktuellt