Slutrapport kartläggning kring insatser vid samsjuklighet

Idén till kartläggningen var en följd av att socialtjänsten och hälso- och sjukvården under många år hade uppmärksammat att gruppen personer med samsjuklighet ofta har hamnat utanför systemet och inte får de insatser de har behov av. Samordningsförbundet Burlöv-Staffanstorp och Burlövs kommun tecknade därför i november 2019 ett avtal angående beviljande av medel till projektet Kartläggning kring insatser vid samsjuklighet. Individ och familjeomsorgen stod som insatsägare och Psykiatriska Öppenvården samt Vårdcentralen i Arlöv var samarbetspartners.
Syftet var att beskriva målgruppen i Burlövs kommun med aktuell samsjuklighetsdiagnos. Be-skrivningen bygger på en enkät avseende ålder, kön hushållstyp, diagnoser, funktionsnedsättningar/variationer, vård och stöd, stödinsatser i det dagliga livet, arbete, boende och försörjning samt samverkan. Enkäten har besvarats av behandlare/handläggare som i sitt dagliga arbete möter brukare/patienter med samsjuklighet. Samtidigt var syftet att undersöka samverkans-strukturen och vilka metoder som har använts för att dessa personer skulle få bästa möjliga stöd. Kartläggningen förväntades också ge samverkansparterna möjlighet att undersöka proble-met både utifrån sitt eget, och övriga samverkanspartners perspektiv, vilket skulle kunna ge en förståelse för varandras möjlighet att ge dessa personer det stöd de är i behov av för att inkluderas i samhället och få en fungerande vardag. Förhoppningen var att kartläggningen skulle kunna ge uppslag till nya arbetsmetoder för att nå denna grupp. Till resultaten hör bland annat följande:

Psykisk sjukdom (diagnos)
• De två vanligaste psykiska diagnoserna var depression och ångestproblematik och mer än hälften hade två eller fler diagnoser
Missbruksdiagnos
• 38 % hade en alkoholdiagnos, 36 % hade en narkotikadiagnos och 26 % hade ett blandmiss-bruk av alkohol, narkotika och läkemedel
Läkemedelsbehandling
• 56 % hade någon form av läkemedelsbehandling och 44 % hade inte någon läkemedelsbehandling

Psykologisk och psykosocialbehandling

• 59 % hade någon form av psykologisk och psykosocialbehandling och 38 % hade inte någon psykologisk och psykosocialbehandling
Sociala stödinsatser
• 59 % hade någon social stödinsats och 26 % hade inte någon social stödinsats och för 15 % var det inte känt om det fanns sociala stödinsatser

Integrerad behandlingsmetod av hälso- och sjukvården och socialtjänsten

• 33 % hade någon form av integrerad behandlingsmetod och 49 % hade ingen integrerad behandlingsmetod och för 18 % var det inte känt om det fanns någon integrerad behand-lingsmetod

Behov av stödinsatser i det dagliga livet
• I fem av nio livsområden var det mer än 25 % som inte hade hjälp men bedömdes
behöva hjälp;
– allmänna uppgifter och krav såsom genomföra uppgifter organisera och hantera stress (26 %)
– mellanmänskliga interaktioner och relationer såsom att handla och samspela med okända, vänner och familjemedlemmar på ett i sammanhanget socialt passande sätt
(26 %)
– hemliv såsom husliga och dagliga sysslor och uppgifter (27 %)
– viktiga livsområden såsom att engagera sig och utföra handlingar som krävs vid utbildning, arbete och ekonomiska transaktioner (28 %)
– samhällsgemenskap, socialt och medborgerligt liv såsom de handlingar som krävs för att engagera sig i organiserat socialt liv utanför familjen (31 %)

Arbete, boende och försörjning
• 21 % hade arbete, 62 % saknade arbete
• 49 % hade ett eget boende, 18 % hade ett andrahandskontrakt
• 13 % hade lön, 41 % hade försörjningsstöd och 41 % hade ersättning från Försäkringskassan

Samverkan
• I 51 % fanns en form av samverkan, i 31 % fanns ingen samverkan och i 18 % var det inte känt om det fanns samverkan
• 21 % hade en aktuell samordnad individuell plan (SIP), 71 % hade inte någon aktuell SIP och i 8 % var det inte känt om det fanns någon aktuell SIP

Resultatet visar att det var vanligare med läkemedelsbehandlingar, psykologiska och psykosoci-albehandlingar och sociala stödinsatser än integrerade behandlingsmetoder. Behovet av stödin-satser i det dagliga livet, inom olika livsområden, var uppenbart och avsaknaden av arbete, egen bostad och egen försörjning var tydligt. Framträdande var att i drygt hälften av ärendena fanns ingen samverkan och att endast 21 % hade en aktuell SIP.

Ta del av slutrapporten.