Årets guldkorn

Varje år delar Barn- och utbildningsnämnden ut Guldkornet till en elev i kommunen. Prisutdelningen ägde rum i Rådhusets cafeteria onsdag 15 juni. Samtidigt delades även Trygghetspriset ut till Staffanstorps judoklubb/Handikappjudon.

I maj 2014 skrevs Naixuan Pei, kallad Laura, in på Hagalidskolan i årskurs 8 och visade redan från starten framfötter av sällan skådat slag. Att i 14 års ålder flytta med sin mamma från Kina till vårt land, med påtagligt annorlunda skolstruktur och ungdomskultur, borde enligt vårt invanda sätt att tänka innebära en prövning. Men kombinationen av bland annat fokuseringsförmåga, arbetslust, en ständigt positiv attityd och en ovanligt utvecklad förmåga att urskilja väsentligheter ledde till att Laura lärde sig hantera svenska språket på rekordtid, uppnådde betygsnivå för årskurs 9 efter att ha studerat franska i sex månader och fick ett meritvärde för HT 2015 på 270 poäng.

Vi vill gärna hålla fram Laura som ett exempel på att ”Vill man så kan man” är ett förhållningssätt till skolarbetet som bevisligen kan leda till resultat.

Jag är mycket glad för att jag får vara här idag. Jag är också mycket tacksam för att barn- och utbildningsnämnden (BUN) gav utmärkelsen Årets guldkorn till mig och att jag kan få den här chansen att tala.

Först vill jag tacka min skola, Hagalidskolan. Tack för att ni gav mig chansen att studera. Tack för att ni gav mig utbildning och stöd. Jag trivdes jättebra och har verkligen haft två underbara år på Hagalid.

Jag minns hur det var för två år sedan, när jag började skolan här i Sverige. Jag kunde förstås inte ett enda ord på svenska och det var Kiki och Stefan, mina lärare i svenska som andra språk som lärde mig allt från början, från alfabetet och de enklaste orden. Tack vare dem kunde jag så småningom skaffa betyg i alla ämnena och idag hålla tal här. Jag tycker att mina framgångar är en följd av skolans tillämpade undervisningsformer och lärarnas kontinuerliga hjälp. Jag tycker om att lära mig nya saker och det är skolan som har gett mig en chans att göra det jag vill och att uppnå mina mål.

Jag minns hur det var när jag lärde mig franska. I höstas började jag läsa franska från noll. Jag minns min fransk-lärare Martine Borglin. Jag minns hur hon med tålamod och kärlek hjälpte mig och gav mig en utförlig plan. Jag minns hur mycket tid hon har spenderat med mig. Hade det inre varit för henne hade jag aldrig kunnat klara fyra års franska på åtta månader. Tack Martine.

Utöver alla mina andra lärare, vill jag tacka min rektor Kerstin Jacobsson. Jag minns allt stöd jag fick av henne. Hon hälsade alltid glatt på mig när vi sågs och ibland kom hon även till klassen och hälsade på. Jag känner att det alltid fanns en rektor som förstod mig bra och som jag kunde vända mig till när jag ville.

Jag vill också tacka mina föräldrar för deras uppbackning i alla möjliga situationer. Tack för min mamma som är här med mig hela tiden. Och trots att pappa inte är här så chattar vi väldigt ofta. Tack för att du gav mig mod att aldrig ge upp.

Jag har en dröm, ett mål. Jag har velat bli läkare sedan jag bara var fem år. Och jag har aldrig ändrat mig. Jag förstår att jag fortfarande har en lång väg att gå. Jag vet att jag måste fortsätta kämpa hårt för att uppnå målet. Precis som förr tror jag på att det bara handlar om att arbeta och att vara flitig.

Men framgångarna jag har fått har redan blivit historia. Jag har gått ut 9:an och kommer snart att börja på gymnasiet. Jag vet att en svårare kamp börjar strax och jag ska kämpa för min dröm precis som innan.

Jag har levt här i Staffanstorp i snart två år nu. På de här två åren har jag upplevt folks vänlighet och välvilja. Tack till alla för att ni accepterade mig, hjälpte mig och uppmuntrade mig. Jag ska i framtiden försöka hjälpa andra som ni hjälpte mig.

Tack!