Kooperativt lärande – varje individ bidrar

Vi läser styrdokumenten och funderar på hur vi ska nå målen och hur vi ska få alla att nå målen. Dylan Wiliam talar om fem framgångsrika nyckelstrategier: tydliga mål, effektiva aktiviteter, återkoppling, aktivera eleverna till att bli läranderesurser för varandra och få eleverna att se sig som ägare av sitt lärande. Men hur omsätter man dessa nyckelstrategier i praktiken?

Första strategin, att ha tydliga mål, är kanske inte så svår i och med vi har styrdokumenten men de övriga strategierna kan vara lite svårare.

Jag har det senaste året utvecklat det kooperativa lärandet i min undervisning och funnit att det har för mig löst många av mina funderingar på hur jag ska nå ett framgångsrikt lärande.

Vad är kooperativt lärande?

Kooperativt lärande är en undervisningsmetodik där varje individs bidrag i olika övningar bidrar till att alla i gruppen lär sig. Ett lärande som utgår från samarbete. Metodiken grundar sig i Vygotskijs socialkonstruktivistiska synsätt. Ett sociokulturellt lärande, lärandet sker i möte mellan människor.

Genom att arbeta med olika kooperativa strukturer skapar vi ett tillåtande och ett mer samarbetande klimat i klassrummet. Klassen jag har är mycket tävlingsinriktad och består av många ”jag”. Med detta arbetssätt har vi dämpat mycket av detta. Eleverna har blivit mer omtänksamma, hjälpsamma och medvetna om sitt eget lärande.

Effekter av kooperativt lärande

För att visa med ett exempel på vilka effekter kooperativt lärande har.

Scenario 1:

Läraren har en säck med pengar som hen tömmer ut. Eleverna får tre minuter på sig att plocka pengarna. De pengar de tar får de behålla. Kalabalik uppstår. Eleverna puttas, svär och tar från varandra.

Senario 2:

Läraren har en säck med pengar som hen tömmer ut. Eleverna får tre minuter på sig att samla pengar. Pengarna de har samlat får alla dela på. Samarbete uppstår. De hjälps åt för att få så mycket pengar som möjligt att dela på.

Om vi översätter pengar till kunskap i de två scenarierna, vad händer då? I första scenariot är det de elever som är starkast kunskapsmässigt som får mer kunskap eftersom de har styrkan att ta till sig. Det är de som alltid räcker upp handen när vi ställer frågor. De elever som har det tuffare är förlorarna. De hinner inte. De behöver mer tid att få tänka och ta till sig kunskap på olika sätt. I scenario två där samarbete uppstår får alla ta del av ny kunskap. De hjälps åt och stärks av varandra.

Hur vi lärare strukturerar undervisningen bestämmer i stor utsträckning elevernas beteende och vad vi vill uppnå.

Exempel från min undervisning

1. Vi ska träna på synonymer och börjar med att reda ut vad synonymer är genom att använda strategin huvuden ihop. De diskuterar en stund i sina hemgrupper vad synonymer är. Alla i hemgruppen har ett nummer som vi använder vid olika tillfällen. 1:an i varje grupp berättar vad gruppen har diskuterat. Det är inte alltid så lätt att redogöra eftersom flera fortfarande känner osäkerhet i vad en synonym är. Då får de ”ringa en vän” dvs be en kamrat hjälpa dem att förklara. Därefter gör vi flera övningar tillsammans på whiteboarden. För att alla ska komma till tals använder jag mig av glasspinnar, dvs slumpade ut frågan.

Därefter är det dags att öva med kamraterna. Vi använder oss av strukturerna inre-yttre cirkel och mina ord, dina ord. Eleverna ställer sig i en inre och en yttre cirkel med ansiktena mot varandra. Alla får en lista med ord. Den inre cirkeln börjar med att säga ett ord till kamraten i yttre cirkeln. Kamraten säger en synonym. De i inre cirkeln skriver ned synonymen. Nu är det den som står i yttre cirkelns tur att säga ett ord och skriva synonymen kamraten säger (mina ord, dina ord). Sen flyttar de ett steg och fortsätter tills alla ord har fått en synonym. Det kan hända att ett ord i listan redan har fått en synonym, då kan de använda den eller hitta ytterligare en synonym.

Vi avslutar med att lyfta i helgrupp vilka synonymer de hade kommit på till orden på listan.

Övningen går alldeles utmärkt att göra i helklass (22 elever i åk 2).

Foto: Mette Borge Rundqwist

2. I en annan övning använder vi delar av karusellen, lärpar, kloka pennan och turas om. Dessa strukturer gör eleverna aktiva i sitt lärande. De stöttar varandra, ger varandra feedback, jag kan ge dem feedback och vi lyfter fram deras lärande tillsammans.

Vi övar på substantiv i bestämd och obestämd form. Samma text finns vid fyra bord. I lärpar läser de texten och stryker under substantiv i bestämd form. De läser i en minut sen gör vi stopp. Då markerar de hur långt de hade hunnit läsa. Därefter roterar de och fortsätter att läsa från där förra lärparet slutade och stryker under substantiv. Det innebär att antingen får de läsa en bit som de redan har läst, men då kan de kontrollera om förra paret har hittat de substantiv de själv hade hittat. Alternativt får de läsa lite längre fram i texten.

 

Texten är välkänd eftersom det är ett utdrag från läsläxan så det fungerar bra att hoppa i texten. Övningen fortsätter tills hela texten har blivit genomarbetad på alla stationer. Vid några av stationerna kan texten bli läst mer än en gång. Då är uppdraget att se om de kan hitta fler substantiv. I en tävlingsinriktad klass är det viktigt att påpeka att det inte är någon tävling i hur långt man hinner läsa utan det viktiga är att hitta substantiven.

Under arbetets gång går jag runt och lyssnade på hur de läser och diskuterar och kan då få en uppfattning om deras kunnande kring substantiv. Jag kan också stötta dem i deras tankar. Vid det lektionstillfället läste de väldigt koncentrerat och noggrant och var fokuserade på uppgiften.

Något lärpar hade inte riktigt bra samarbete då den ene läste och strök under medan den andre satt och tittade på. Jag gjorde då en time out och alla lärparen fick lyfta hur de arbetade. Det resulterade i att de som inte hade så bra samarbete tog till sig av hur kamraterna arbetade och ändrade på sin strategi till att den ene var läsare och den andre höll i pennan och markerade utan att jag behövde gå in och styra upp det.

En del par utsåg en läsare och en skrivare, en variant av kloka pennan, och höll sig till samma medan andra par turades om att läsa och markera. Jag gav dem möjlighet att bestämma detta själva och det gjorde att de bidrog med det de själv kände att de är bäst på. Den som inte är så duktig läsare fick hjälp med att läsa texten men hade då den viktiga uppgiften att lyssna och hitta substantiv.

Vi avslutade övningen med att jag läste upp texten och de fick säga stopp när ett substantiv dök upp.

Genom att samarbeta i lärpar och i hela gruppen övade vi på förståelsen för vad substantiv i bestämd form är. När eleverna utvärderade vid lektionens slut fick de använda sig av sina tummar. Det var tummen upp både för övningen och sin egen insats.

Eleverna är mer produktiva

För att knyta ihop med Dylan Wiliams fem strategier så är målet tydligt, aktiviteterna är effektiva, både jag och eleverna ger återkopplingar, eleverna är aktiva och är läranderesurser för varandra, eleverna äger sitt lärande.

Dr. Roger Johnson, professor på universitetet i Minnesota, har studerat många undersökningar kring lärandet och mängder av dessa undersökningar pekar på att kooperativt lärande är framgångsrikt. Elever är mer produktiva i samarbetande strukturer.

Mer om mitt arbete kan ni läsa på min blogg och på https://kooperativt.com/ en blogg om kooperativt lärande där jag är medskribent. Där kan ni också läsa mer om olika strategier.

Mette Borge Rundqwist, förstelärare på Uppåkraskolan

Referenser
https://kooperativt.com/
Cooperative Learning

Lämna en kommentar

Genom att kommentera godkänner du våra riktlinjer för kommentarer och du ger ditt samtycke (enligt dataskyddsförordningen) till att kommunen behandlar dina personuppgifter.





 characters available