Mer problemlösning i matematik

Många av mina elever saknade bra strategier för att lösa flerstegsuppgifter i matematik. Hur skulle de få utmaningar, utveckla sin matematiska medvetenhet och bidra till varandras lärande?

När vårterminen 2017 startade bestämde jag gemensamt med eleverna i min årskurs sju att vi skulle lägga några veckor i början av terminen på att arbeta med olika typer av problemlösningsuppgifter i matematik (Magne, 1998). Uppgifterna skulle vara av karaktären att man fick lösa problem i flera steg. Varför ville jag då fokusera på problemlösning?

Strax innan jul fick eleverna i samma klass lösa ett antal uppgifter i matematik inom området bråk och procent. Uppgifterna som enbart krävde ett svar vållade inga problem. Däremot upptäckte jag att när det kom till flerstegsuppgifter i form av textuppgifter så hade inte alla elever bra strategier för att lösa problemet. Trots att vi hade arbetat med olika sätt att lösa problem tidigare så kände jag att jag ville fokusera på detta område ännu mer. I Lgr 11 lyfter man problemlösning både som en förmåga och som ett centralt innehåll. Inom området problemlösning kan man utveckla matematikens samtliga fem förmågor (begrepp, metoder, resonemang, kommunikation, problemlösning) genom att eleverna blir mer delaktiga. Eleverna får utmaningar, de utvecklar sin matematiska medvetenhet och bidrar till varandras lärande (Haglund mfl, 2005). Blir det så även i denna klass och vad skulle eleverna tycka om att jobba med problemlösning?

Lektionerna inleddes med att vi gemensamt läste igenom dagens uppgift. Efter det fick varje elev sätta sig in in uppgiften under ca fem minuter och börja lösa den. En del kom en bit på väg och andra inte lika långt. Efter det satte jag samman eleverna i par. Paren varierade varje lektion för att jag ville ha en ökad dynamik i klassrummet. Eleverna fick då arbeta gemensamt med uppgiften, diskutera sina lösningar, hur man löst problemet, resonera och delge varandra vad man hade kommit fram till. Sedan gemensamt enas om en lösning som de kunde stå för.  En utmaning för grupper som snabbt var klara var att hitta på egna liknande problem.

Problemlösning i matematik

Vissa lektioner satte jag samman eleverna i en större grupp om tre-fyra elever. Under tiden gick jag och min kollega runt i klassrummet. Vi lyssnade på elevernas diskussioner och resonemang. Under tiden som vi cirkulerade i klassrummet så valde jag ut fyra/fem uppgifter som eleverna hade löst. Mitt mål var att hitta uppgifter som eleverna hade löst med hjälp av olika metoder och strategier (Boaler, 2011). Grupperna fick gå fram och skriva ner sina lösningar på tavlan. Efter det fick eleverna några minuter att titta på de olika lösningarna. Sedan hade vi en gemensam diskussion kring likheter/skillnader i uppgifterna på tavlan. Var alla lösningar lika tydliga? Fanns det någon lösning som skulle kunna utvecklas? Var budskapet tydligt? Förstod eleverna de olika lösningarna? Var det någon lösning som var lättare att förstå än någon annan och i så fall varför?

Vid något tillfälle fick eleverna själva bedöma sina uppgifter i mindre grupper utifrån färdiga mallar på de olika kunskapsnivåerna.

Klassen ”avslutade” området med att de fick lösa några nya utmanande uppgifter i par. Det var spännande att se med vilken iver de grep sig an uppgifterna, höra deras muntliga resonemang och se deras skriftliga dokumentation under tiden som man gick runt i klassrummet.

Vad tyckte då eleverna när vi utvärderade området? De tyckte det var bra för man fick arbeta tillsammans och man fick se olika sätt att lösa uppgifterna. Eleverna sa också att det var bra för att de förstod varför man måste försöka vara tydlig både i sin muntliga och skriftliga kommunikation. Alla ska kunna förstå varandras resonemang. Det var en bra mix av uppgifter för alla kunde börja lösa problemen och utveckla dem.

Är området verkligen avslutat? Nej, det är det absolut inte. Det här kommer att följa all matematikundervisning under resten av vår matematiska resa tillsammans under grundskoletiden.

Varför valde jag då att göra detta?

Syftet var att eleverna skulle se att det var möjligt att lösa en och samma uppgift på flera olika sätt. Jag ville även stärka elevernas skriftliga och muntliga kommunikation. Att det är viktigt att vara tydlig så att mottagaren förstår budskapet. För en del elever handlade det även om att stärka deras självförtroende att våga börja lösa en problemlösningsuppgift och se att de faktiskt kan (Lester & Lamdin, 2007).

Annika Hindemith, förstelärare på Hjärupslundsskolan

Referenser

Boaler, Jo (2011). Elefanten i klassrummet – att hjälpa elever till ett lustfyllt lärande i matematik. Stockholm, Liber AB.

Haglund, Kerstin; Hedrén, Rolf & Taflin, Eva (2005). Rika matematiska problem – inspiration till variation. Stockholm, Liber AB.

Lester, Frank K. & Lamdin, Diana V.( 2007). Undervisa genom problemlösning. I: Jesper, Boesen; Göran, Emanuelsson; Anders, Wallby & Karin, Wallby (red.). Lära och undervisa matematik – internationella perspektiv. Göteborg, Nationellt Center för Matematikutbildning.

Magne, Olof (1998). Att lyckas med matematik i grundskolan. Lund, Studentlitteratur.

Lämna en kommentar

Genom att kommentera godkänner du våra riktlinjer för kommentarer och du ger ditt samtycke (enligt dataskyddsförordningen) till att kommunen behandlar dina personuppgifter.





 characters available

2 kommentarer till Mer problemlösning i matematik

  1. Intressant! Tack för inblick i din undervisning!

  2. Härligt Annika! I kooperativt lärande sker det saker. Förutom att de tränat på att lösa uppgiften matematiskt så lär de sig att kommunicera matematik och vikten av tydlighet.