Nyhetsbruset i skolan

Måste man problematisera filterbubblan i skolan? Vad händer med gammelmedia när alla människor är en potentiell journalist och vad händer då med de gamla invanda rollerna? Hur kan man använda mediernas nyhetsbrus till att vidga elevernas omvärldsförståelse i en demokratiseringsprocess? Och framförallt – hur når jag eleverna när mycket av deras uppmärksamhet i högstadieåldern upptas av selfies, kompisar och utseende? Och sist men inte minst: hur lyckas man med detta på endast fem, sex minuter under en lektionsuppstart?

Jag tror mycket på att en elev som vet vad som händer i världen blir en bättre samhällsmedborgare. Därför börjar alla mina so-lektioner av segment där nyheterna tas in i klassrummet – stora som små. Vi diskuterar nyheterna, vrider och vänder på dem, och lär oss samtidigt om t.ex. geografi, samtidskunskap och vi drar paralleller mellan dagens nyhet och historiska eller religiösa händelser där det finns paralleller att dra. Deras värld växer helt enkelt. Kanske har nyheter ingen naturlig plats i hemmet och var ska de hämta sin omvärldsförståelse då, om inte i skolan? Samtidigt arbetar vi såklart utifrån vad läroplanen påkallar både i värdegrund och centralt innehåll (Lgr 11, s. 7f).

Foto: USA-reiseblogger. BY: Pixabay.com

Som lärare i svenska och samhällsorienterande ämnen har jag såklart gyllene tillfällen att bjuda in nyheternas värld i min undervisning. Mina ämnen är diskussionsvänliga. Eleverna får berätta om nyheter de hört eller läst och finner intressanta eller viktiga och det blir ofta mycket intressanta samtal och diskussioner om det de tar upp. Dessutom är det ett gyllene tillfälle att passa på att undervisa om det eller dit nyheten eller samtalet leder oss.

”Men lägger han inte tid på saker som inte kan bedömas?” tänker kanske någon läsare nu. Kanske det; men allt i skolan bedöms inte, och ska inte heller. Det är en av de mest spridda myterna i och med implementeringen av Lgr 11; just detta att allt ska bedömas från och med att eleverna går in i klassrummet tills dess att de går ut igen.

Jag kanske inte kan bedöma allt vi pratar om och deras insikter och förståelse, men jag är övertygad om att de elever som aktivt möter omvärlden i klassrummen är bättre rustade än de elever som inte gör det.

Men varför gör jag så här? Det finns mängder av traditionella eller digitala läromedel som på förtjänstfullt sätt beskriver eller lär ungdomarna både fakta och sammanhang. Men är läromedlen aktuella? Hänger de med? Svaret blir hur du än vrider och vänder på det ”nej”. Det är i och för sig inte ett självändamål att ”hänga med” och även om digitala läromedel är mer flexibla och lättredigerade så är det få saker som ger en lika stor pedagogisk fördel i skolan som aktualitet. Svaret på frågan i början av stycket är helt enkelt ”för att jag måste”. Vill jag ha elever som inser nyttan med nyheter och hur de kan nå vinster med detta redan i ung ålder så måste jag.

Man kan såklart arbeta med nyheter i skolan på olika sätt; bjuda in journalister eller chefredaktörer, besöka tidningsredaktioner, arbeta med olika aktörer inom nutidsorientering som kanske mynnar ut i DN:s klassiska nutidsorientering. Men jag som arbetar på högstadiet i en 1:1-skola har valt att arbeta med digitala medier just för att det är där eleverna är.

Foto: moritz320. BY: Pixabay.com

Min erfarenhet är att både elever och deras föräldrar i allt högre utsträckning tar del av nyhetsbruset via digitala medier – hemsidor, appar, notiser i en smart klocka osv. Jag ser det som ett måste för pedagoger i dagens skola att motverka de filterbubblor som lätt uppstår i detta digitaliserade nyhetsbrus. Vi måste visa eleverna farorna med att bli spelpjäser i nyhetshusens algoritmer: de människor som endast tar del av samma kanaler hela tiden får endast en sorts nyheter – på gott och ont. Detta måste man problematisera – så att eleverna har kunskap om och handlingsberedskap för detta. Jag brukar ge eleverna i uppdrag att även inhämta nyheter från annan källa än den de brukar besöka – av två huvudsakliga orsaker: de breddar sig och blir förtrogna med andra nyhetskällor och de lämnar sin lilla fiskedamm och ser sig om i större vatten. De lär sig också att inte endast söka information om omvärlden från en källa och att ibland inse att två tidningar ibland kan ha olika information om samma händelse.

Vidgas elevernas värld och tänker de annorlunda? Det är svårt att svara entydigt på, men ofta känner jag att jag kan konkretisera vissa traditionella läromedels abstrakta strukturer när jag knyter dessa strukturer till aktuella händelser. Mina elever har reflekterat kring varför vissa händelser blir världsnyheter när andra händelser snabbt glöms bort. Mina elever är medvetna om kampen mellan gammelmedia kontra nutidens snabba nyhetsrapportering. Mina elever har diskuterat filterbubblan och problematiserat detta – så ja; jag tror och hoppas att de har verktyg och handlingsberedskap i denna fråga inför framtiden.

När jag beskriver vad vi gör i klasserna jag undervisar så verkar det ta mycket tid i anspråk; hur har jag tid till detta? I själva verket tar detta oftast inte mer tid än ca fem-sex minuter av en genomsnittlig lektionsstart. Har det hänt viktiga eller för eleverna intressanta saker låter jag det ta längre tid, men oftast är någonstans mellan fem och tio minuter allt som behövs för att eleverna skall gå ut från en so-lektion och ha lärt sig mer än dagens lektionsplanering om t.ex. Martin Luther, geologiska processer, industriella revolutionen eller hur en kommun styrs.

Christian Fexe, förstelärare och IKT-inspiratör på Hjärupslundsskolan

Referenser:

Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11), Skolverket, 2011, Stockholm

http://skolvarlden.se/artiklar/larare-misstolkar-betygsskalan-mater-allt (artikel från 2015-03-25, hämtad 2017-03-28)

http://www.mediekompass.se/om-mediekompass/ (artikel från 2013-10-24, hämtad 2017-03-28)

http://tu.se/mediefakta/tu-marknadsinsikt/ny-rapport-om-mediekonsumtion/ (artikel från 2016-10-03, hämtad 2017-03-28)

(http://www.journalisten.se/nyheter/svt-ska-motarbeta-filterbubblorna) (artikel från 2016-12-14, hämtad 2017-03-28)