Mediepedagogik på barnens villkor

Mediepedagogik på barnens vilkor

När jag frågade runt i mitt nätverk om en bok för inspiration om hur man jobbar med ikt i förskola så fick jag samma svar vem jag än frågade. ”Läs Mediepedagogik på barnens villkor, den är som en Bibel i sammanhanget”. Sagt och gjort. Jag läste den och sammanställer här mina största intryck från boken.
Boken är en antologi med Ulla- Karin Lundgren Öhman som redaktör. Skribenterna är alla från förskolevärlden och utgår ifrån sina egna erfarenheter med att arbeta med digitala verktyg med förskolebarn. En del är väldigt konkreta med förslag på teman och aktiviteter medan andra skriver mer övergripande om ämnet. Flera slutsatser är återkommande och jag ska försöka rubricera dem.

Var inte rädd- prova!

När det handlar om ny teknik så känner många en osäkerhet. Denna osäkerhet kan dessutom förstärkas av att många barn behärskar tekniken bättre än pedagogerna. Det här får dock inte bli ett hinder att testa sig fram till hur de digitala verktygen kan användas. Du som pedagog besitter nämligen en kunskap om hur du ska föra in verktygen i er verksamhet.
Lek dig fram till kunskap tillsammans med barnen. De kan mycket men inte allt. Dessutom så behöver de en vuxen guide till ett klokt användande av tekniken.
Det är viktigt att ta till sig den nya tekniken och föra in den i sin verksamhet. Redan i förskolan behöver barnen tränas i att använda tekniken på rätt sätt. De behöver tränas i hur man tar bilder och på vad, och att man inte publicerar vad som helst var som helst. De behöver också börja träna sin förmåga att hantera informationsflöden redan i tidig ålder. Du som pedagog måste visa dem hur de gör detta på ett bra sätt.

Producera- inte bara konsumera

Det finns massor av bra appar där barnen kan utveckla olika förmågor och färdigheter. Barnen har också genom olika streamingtjänster tillgång till filmer och klipp där de kan lära sig massor. Allt detta är såklart jättebra och ska användas på ett medvetet sätt. Men glöm inte att barnen dessutom kan vara producenter.
Genom en lärplattas kamera och mikrofon så kan barnen skapa massor. Bilder, filmer, ljudinspelningar etc där de kan få utlopp för sitt berättande och utforskande. Barn är fulla av berättelser, men de flesta förskolebarn saknar skrivspråk. Då kan de få utlopp för sitt berättande med hjälp av digitala verktyg. Tänk så språkutvecklande det arbetet blir, och de tränar dessutom sina förmågor att kommunicera med bilder och ljud.
Boken innehåller flera exempel på hur barngrupper har arbetat med att filma egenhändigt gjorda pappfigurer, gjort stop motion-animationer, serier och egna spelfilmer. De färdiga resultaten kan med fördel visas för föräldrar och andra på en biovisning på förskolan.

Dokumentera

Den digitala tekniken har förenklat dokumentationsarbetet på förskolan avsevärt. Det är enkelt att ta bilder från verksamheten och med beskrivande text dokumentera varje barns utveckling. Det finns även plattformar för att delge vårdnadshavare dokumentationen löpande och inte bara vid terminsvisa utvecklingssamtal.
Det många av författarna av boken trycker på är också barnens egna dokumentation. Låt barnen ha tillgång till kameror så att de kan dokumentera sin vardag. Det finns mycket vi vuxna kan lära av att se tillvaron ur ett barns perspektiv. Vad är det egentligen som barnen vill berätta och visa? Det finns också exempel på hur barnens foton blev till offentliga utställningar.

Utforskande lärmiljöer

Det står mycket i boken om att skapa utforskande lärmiljöer. Att designa och inreda sin avdelning på ett sätt som väcker nyfikenhet hos barnen.
Med hjälp av projektorer och lärplattor så kan en vägg bli till vilken miljö du vill. Du kan vara på havsbotten eller uppe rymden, eller någonstans där emellan. Med odlingsväv och lakan kan man skapa flera olika ytor att projicera på. Eller varför inte bygga en kub av tyg, vilken sedan projiceras utifrån medan barnen befinner sig inuti? Låt barnen utforska med sina skuggor eller olika föremål. Vad händer i rummet om barnen får gå omkring med varsin ram och hitta detaljer? Du kan också låta barnen dokumentera sina upplevelser i de olika miljöerna själva med hjälp av en kamera.
I boken lyfts flera exempel på hur det här triggar barnens fantasi och berättelser växer fram. Dessa berättelser kan man sedan arbeta vidare med i andra former.

Digital literacitet

Flera av författarna i boken lyfter digital literacitet på olika sätt. Att barnen ges ett språk utöver det talade och lär sig att hantera bilder och symboler för kommunikation. Det är viktigt att barn tidigt lär sig att hantera information i form av bilder och symboler. Genom att själva få skapa och uttrycka sig så blir de också bättre på att tolka och analysera andras information. Barnens multimodala berättande leder också till vägar in i skrivspråket, vilket erövras efterhand som barnen utvecklas. Barn som är aktiva med digitala verktyg lär sig tidigt att symboler och ordbilder är kopplade till en funktion och att de har en betydelse.
Talsyntes och diktering är andra hjälpmedel som leder till nyfikenhet och lärande av det skrivna ordet. Man kan skriva barnens namn eller andra ord som barnen väljer och låta datorn eller lärplattan läsa upp det. Eller låta barnen skriva själva. Med diktering kan barnen prata in i lärplattan och se hur talet omvandlas till skrift. Det blir nästan som magi!

Mediepedagogik är viktigt även ur ett demokratiskt perspektiv. Barnen får ett sätt att uttrycka sig genom olika medier och får förhoppningsvis därmed en stärkt självkänsla, att de också kan påverka.

 

Jag rekommenderar verkligen alla som arbetar i förskolan att läsa den här boken. Den behandlar ikt och mediepedagogik från flera olika infallsvinklar och på olika nivåer, så här finns inspiration för såväl nybörjaren som för den erfarna.