Läslyftet på barnens vis

Under senaste året har Staffanstorps kommunala förskolor deltagit i Skolverkets projekt Läslyftet. Syftet med projektet har varit att främja barns språkutveckling genom läsning, berättande, läsmiljöer samt samtal om texter och bilder.

Förskolan ska sträva efter att varje barn:

  • utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka  med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,
  • utvecklar intresse för skriftspråk samt förståelse för symboler och deras kommunikativa funktioner,
  • utvecklar intresse för bilder, texter och olika medier samt sin förmåga att använda sig av, tolka och samtal om dessa
    (Lpfö 98/2010)

På Mellanvångens förskola har vi haft böcker som gemensamt tema under hela året. Alla avdelningar har utgått från en folksaga som de med hjälp av olika tekniker har berättat för barnen. På avdelningen Leoparden startade vi upp med sagan ”De tre små grisarna” som vi pedagoger berättade för barnen i smågrupper med hjälp av rekvisita. Efter berättande fick barnen rita något från sagan samtidigt som vi i den lilla gruppen samtalade om sagans innehåll och dilemman. Tanken var sen att barnen skulle möta ett nytt material och göra lerfigurer utifrån sagans innehåll. När barnen fick leran i sina händer märkte vi pedagoger att barnen var färdiga med ”De tre små grisarna”. Barnen började istället skapa annat med leran samtidigt som olika berättelser växte fram. Vi pedagoger ändrade vår planering och följde barnen i deras nya riktning. Detta gjorde vi för att verksamheten ska kännas lustfylld och att barnen ska känna att de befinner sig i ett meningsfullt sammanhang.

Vi märkte att barnen hade fått med sig sagans uppbyggnad från ”De tre små grisarna” och att barnens egna berättelser hade en början, ett händelseförlopp och ett slut (Grönte, 2001). Vi pedagoger var med och stöttade barnen i berättandet och ställde utvecklande frågor för att sagan skulle bli sammanhängande och i vissa fall mer detaljrik. I sagans utformning har olika tekniker använts för att möta alla barn.

De flesta sagorna innehåller illustrationer gjorda med tuschpennor eller vattenfärg och fotografier av de målade lerfigurerna och några har valt att bygga legofigurer och fotografera dem. Barnen har själva skrivit titeln på sin saga för hand, på datorn eller i bildbearbetningsprogram i iPaden. Som avslutning på temat kommer vi på Leoparden att ordna en vernissage där dokumentation, sagorna och lerfigurer ställs ut.

Avdelningen Giraffen valde att fokusera på den afrikanska folksagan ”Spindeln och sköldpaddan”. De första gångerna berättades sagan muntligt för att barnen skulle lyssna in och skapa sig egna bilder av sagan. Efteråt fick barnen återberätta sagan samt diskutera moraliska dilemman från sagan i mindre grupper. Barnen tog med sig uttrycken från sagan och använde dessa när de själv hamnade i liknande situationer som spindeln och sköldpaddan gjorde.

Efter några gånger berättades sagan med hjälp av rekvisita. Här låg pedagogernas fokus på att komma ihåg den röda tråden i berättelsen och fokusera på viktiga händelser. Barnen fick sedan berätta sagan igen med hjälp av rekvisitan. Barnen fokuserade precis som vi pedagoger på de viktigaste händelserna och kunde med inspiration själva återberätta sagan. För att runda av sagan om Spindeln och Sköldpaddan fick barnen illustrera sina egna berättelser om sagan. Dessa sitter uppe på en vägg för att ge barnen möjlighet att tillsammans samtala och reflektera om sagan utifrån sitt eget skapande. Rekvisitan finns tillgänglig i en sagolåda som barnen kan leka med. Damber och Nilsson (2015) har i sin studie forskat om hur man genom att koppla högläsning till olika aktiviteter såsom samtal och lek främjar en stimulerande språkmiljö.

Förutom berättande har det fokuserats på olika läsmiljöer. Hur tar vi tillvara på vår omgivning? Är vi läsande förebilder? Hur tilltalar våra miljöer barnen och deras nyfikenhet för bokstäver, ord och bilder?

En dag fick Giraffen besök av Sångfågeln från England. Sångfågeln ville så gärna lära sig det svenska språket genom sånger och berättelser. Sångfågeln har under veckorna kontinuerligt kommit med bokstäver till barnen. Första bokstaven var A och barnen fick då försöka hitta ord som börjar på A både hemma och på förskolan. Barnen fick sedan använda sig av internet för att skriva in ordet de hittat och letat upp bilder som matchar. Barnens egna bilder har sedan satts upp på avdelningen och barnen har möjlighet att tillsammans reflektera över hur orden låter, hur de ser ut och om de kan hitta fler ord på samma bokstav.

Här var syftet att göra barnen delaktiga i processen och ge dem möjlighet att själva ta fram det material de arbetar med för att uppmuntra barnens intresse och nyfikenhet för bokstäver och språk. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv där lärande och samspel hör ihop är det viktigt att som pedagog vara engagerad för att bidra till barns intresse för språk. Genom att uppmärksamma ord, bilder och språk i vår omgivning ger vi barnen möjlighet att skapa en förståelse och meningsfullhet för omvärlden. Genom interaktion ger vi pedagoger utbyte av erfarenheter, experimenterande med ord samt möjlighet till lärande genom imitation.

Cissi Aall Flood och Jenny Nilsson, förskollärare på Mellanvångens förskola

 

Källor

Damber, U. och Nilsson, J. (2015). “Högläsning med förskolebarn – disciplinerande eller frigörande”. Ingår i Tengberg, M. & Olin-Scheller, C. (red.) Svensk forskning om läsning och läsundervising. Malmö: Gleerup.

Grönte, V. (2001) Skriva – dramaturgi som hjälpmedel när vi berättar. Jönköping: Divendo.

Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98: Reviderad 2016. Stockholm: Fritez.

Lämna en kommentar

När du väljer att kommentera så godkänner du våra riktlinjer för kommentarer och du ger ditt samtycke (enligt dataskyddsförordningen) till att kommunen behandlar dina personuppgifter.





 characters available

En kommentar till Läslyftet på barnens vis

  1. Underbar läsning. Det är härligt att läsa att ni följde barnens intresse och bytte fokus i er planering efter barnens önskemål. Det är inte målet utan vägen dit som är det viktigaste.