Vad är undervisning i förskolan? Hur ser det ut för barnen?

Samplanering, undervisning och samvärdering är några av de begrepp som florerar på de kommunala förskolorna i Staffanstorp när vi nu är halvvägs in i forskningsprogrammet FundiF.

På Önsvala förskola behöver barnen lite extra hjälp med påklädningen i hallen. Pedagogen sitter i hallen med några barn framför sig. När pedagogen ber barnen om hjälp i vilken ordning hon ska ta på sig, så gör hon precis som barnen säger, även om det innebär att vantarna tas på före skorna, och skorna tas på före överdragsbyxorna. Barnen skrattar glatt åt pedagogen som ser tokig ut. ”Nej! Du kan inte göra så!” Till slut kommer barnen och pedagogen tillsammans överens om i vilken ordning det är bäst att ta på sig ytterkläderna.

Ovanstående är ett exempel på hur barnen undervisades i programmering (ordning – från först till sist) utifrån ett variationsteoriskt upplägg. Barnen fick följa en algoritm (otvetydig instruktion) i form av bildstöd för i vilken ordning man ska klä på sig. Pedagogen klädde själv på sig plaggen ett efter ett i felaktig ordning och resonerade högt både med sig själv och med barnen kring ordningsföljden, och slutligen varför sista plagget skulle vara just sist. Upprepning med hänvisning till uppsatt bildstöd gav barnen en tydlig bild av hur man läser av ett bildschema uppifrån och ned, samt förståelse för varför ordningen ser ut som den gör.

Variationsteori bygger på att man på förhand kartlägger barnets kunskaper inom området som undervisningen ska behandla. Dessa kartläggningar tar man sedan hänsyn till när undervisningen ska planeras och genomföras. Undervisningen genomförs med hjälp av olika variationsmönster i åtanke (så att barnen kan se och förstå utifrån olikheter). Efter undervisningen görs en efterbedömning för att se vad undervisningen har haft för effekt på barnen.

Barnen på Ryttarebyns förskola har yoga i rörelserummet. De följer med intresse och inlevelse pedagogens instruktioner kring de olika positionerna – berget, solen, trädet, osv. Pedagogen instruerar barnen i olika positioner och hjälper dem när det är lite svårt, t ex med balansen.

Detta är ett exempel på undervisning i motorik utifrån det didaktiskt informerade upplägget då en barngrupp hade yoga. Vid undervisning ur ett didaktiskt informerat upplägg använder sig pedagogen av de didaktiska frågorna (vad, hur, när, vem, varför) och planerar undervisningen utifrån ett på förhand bestämt läroplansmål som till exempel “förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för hur det är viktigt att ta hand om sin hälsa och sitt välbefinnande” (Lpfö18).

Fundif står för flerstämmig undervisning i förskolan, och är ett 3-årigt forsknings- och utvecklingsprogram som leds av Malmö universitet och Ifous, ett fristående forskningsinstitut. Åtta svenska kommuner medverkar i programmet, vilket innebär ca 275 förskollärare, rektorer och förvaltningsledare.

Syftet med programmet är att utveckla undervisningen i förskolan. Sedan den 1 juli 2019 har förskolan en ny läroplan som för första gången innehåller ordet undervisning. Genom Fundif ges pedagogerna möjlighet att utveckla sin undervisning samtidigt som vi bidrar till Malmö universitets forskning.

Hittills har vi fördjupat oss i undervisning, såsom undervisning sker i förskolan, utifrån de två nämnda teoretiska uppläggen variationsteori och didaktiskt informerat upplägg. Ämnena har varit fokuserade på motorik, musik och programmering. Under kommande terminer kommer vi att stöta på flera olika teorier att ta oss an tillsammans med barnen.

Vad tycker pedagogerna på Önsvala förskola och Ryttarebyns förskola i förskoleområde Väster att Fundif-arbetet gett för effekter i barngruppen?

”Fundif-projektet har inspirerat oss att tänka på hur vi kan väva in undervisningsmoment på ett för barnen lustfyllt och engagerande sätt i förskolans verksamhet”.

”I arbetet med variationsteoretiskt upplägg, där vi valde att arbeta med ordning -först till sist- kunde vi tydligt se barnens utveckling med hjälp av för- och efterbedömning. Det bästa var att se barnens erövrande av nya förmågor och hur de därmed tog ett stort steg framåt i sin självständighet”.

”Det verkar som att barnen föredrar olika undervisningsupplägg, liksom vi pedagoger föredrar olika sätt att undervisa på. Vår förhoppning är att vi ska få erfara olika sätt att undervisa på och sedan kunna plocka russinen ur kakan”.

Vilka är vinsterna för barnen att delta i programmet och hur gynnas de av den undervisning som genomförts?

Barnen får erfara olika undervisningsupplägg, med andra ord erbjuds de olika sätt att lära. Tanken om undervisning blir individualiserad och stärker bilden av att alla barn inte lär på samma vis.

Barnen möts av väl förberedda pedagoger, eftersom de måste planera efter en på förhand bestämd mall.

Undervisningen barnen erbjuds blir genomtänkt eftersom pedagogerna tar sig tid att planera. Likaså blir undervisningen varierad, eftersom olika undervisningsupplägg med tillhörande förutbestämt ämne tilldelas under programmets gång.

Genom att förskolans pedagoger rätat ut begrepp som bedömning och undervisning och befäst en samsyn på dess innebörd, kan de lättare få syn på barnens utveckling och samtidigt tydligare se vad de behöver göra för att bemöta barnen på deras nivå.

Då vi undervisade i musik lärde sig pedagogerna många inom-musikaliska begrepp. Dessa har pedagogerna använt och i sin tur har de gett barnen ett rikare ordförråd. Pedagogernas ämneskunskaper har utvecklats och därmed ökar kvaliteten på undervisningen.

Undervisningen blir mer kvalitetssäkrad då ett systematiskt kvalitetsarbete genomförs där man samplanerar och samvärderar, vilket innebär att man sitter minst två stycken och planerar samt sedan efter genomförande, granskar undervisningen och diskuterar utifrån det man ser. Genom att pedagogerna filmar sina undervisningstillfällen och sedan i en samsyn på det man samvärderat, planerar vidare, hittar de barnens proximala utvecklingszoner (den nivå där barnet har bäst förutsättningar att lära) och riskerar inte att lägga ribban för högt så att barnen ger upp, eller för lågt så de förlorar intresse pga för lite utmaning. Detta gör att de kan vidareutveckla undervisning utifrån vad de ser både i sitt upplägg, sitt bemötande och i barnens intresse. På så sätt kan de nå fler barn och möjliggöra en högre grad av lust och lärande.