Maria Anderson

Mitt namn är Maria Anderson och jag har sedan i augusti 2017 fått äran att arbeta som förstelärare på Baldersskolan.  De ämnen som jag undervisar i är svenska och tyska. I mitt försteläraruppdrag ingår det att jobba med lärande, undervisning, strukturer i skolan som helhet och i klassrummet. Min övertygelse är att ett starkt och hjärtligt ledarskap i klassrummet inklusive en tydlig struktur är grunden för goda studieresultat.

Jag har sedan många år tillbaka arbetat med en specifik lektionsstruktur  efter vilken jag  har sett resultat som att eleverna får större arbetsro, lektionerna blir mer effektiva, målen med lektionen aktualiseras på ett naturligt sätt och genom det arbetet får jag också en väl dokumenterad planering och därtill ett underlag att utvärdera efter varje enskild lektion samt större arbetsområde. Till min stora glädje kommer jag att få arbeta med att inspirera andra att arbeta på ett liknande sätt.

Något som också ligger mig varmt om hjärtat är att göra grundligt genomtänkta planeringar till olika arbetsområden. Att i förväg få veta vad som är målet med undervisningen i mitt klassrum tror jag är den bästa vägen att gå för att nå så höga resultat som möjligt. Detta säger Stephen Covey; “börja med slutet i tankarna” (Covey, 1989). Ytterligare en person som låter citera honom är Dylan Wiliam, som även han har valt att spinna vidare på teorin och utveckla den. Genom att få arbeta “bakvänt”, dvs att delge målet med resan redan vid starten ger större utsikter för eleverna att lära sig vad vi måste lära dem. I mina planeringar är ledorden vad, när och hur. Eleverna ska veta vad som ska göras när ett nytt arbetsområde påbörjas, när det ska genomföras och hur det ska göras. Att dessutom arbeta aktivt för att våra olika sinnen ska inkluderas i planeringarna gör att många anpassningar faller sig naturligt och inte blir utstuderade utan snarare inkluderande.

Mina tankar kring inkludering och anpassningar gäller också följande att samtliga elever har tillgång till allt material som jag tillhandahåller, oavsett nivå. Med det vill jag säga att de svagare eleverna får ta del av det som även är på högre nivå liksom de som är på högre nivå får ta del av material anpassat på lägre nivå. Jag vill aldrig “placera” en elev i ett förutbestämt fack. Varje nytt arbetsområde ska för eleven vara på en oskriven nivå från start så att ingen exkluderas från att nå sin proximala utvecklingszon. Dylan Wiliam talar om att vi ska aktivera eleverna som läranderesurser för varandra, vilket jag anser vara en intressant synvinkel. Han nämner också att “elever skulle kunna bedöma varandra formativt, det vill säga bedöma varandras arbete inte för att döma det, utan att förbättra det.”

Sist men inte minst arbetar jag också med lärande väggar. Med det menar jag att mycket av det som vi gör visualiserar jag på väggarna så att det finns lättillgängligt  för eleverna. Detta är något som faller sig naturligt i de lägre åldrarna och som jag också såg som något naturligt att ta med mig till årskurs 6-9 efter att ha arbetat ett år i årskurs 0-3. Detta skulle jag gärna se som ett utvecklingsområde i våra högstadieskolor i kommunen.

Hoppa till navigering

Lämna en kommentar

När du väljer att kommentera så godkänner du våra riktlinjer för kommentarer och du ger ditt samtycke (enligt dataskyddsförordningen) till att kommunen behandlar dina personuppgifter.





 characters available