Så skrev vi förr: Då kommunen blev till
Publicerad:
Som en del av kommunens 70-årsfirande har redaktionen för dagens kommuntidning kikat i arkivet. I ett av kommunens första nummer av Staffanstorps Aktuellt från 1969 kunde medborgaren läsa om kommunens historia, framtidsplaner (en artikel med rubriken ”Vi skall bli 30 000!”) och aktuellt från nämnderna. I en text av före detta kommunalnämndsordförande Anton Persson, kunde läsaren få en historisk inblick om hur Staffanstorps kommun blev till. Nedan kan du läsa texten i sin helhet.
Kommunnamnet Staffanstorp tillkom först vid kommunsammanslagningen 1952. Tidigare var Staffanstorp namnet på en järnvägsstation, ett postkontor och en sockerfabrik.
Då det möjligen kan intressera dagens Staffanstorpsbor hur det gick till när kommunen bildades önskar undertecknad, som då var aktiv kommunalman i delkommunen Nevishög, anföra några minnen från denna tid.
Inledningsvis bör nämnas att elva av delkommunerna sedan 1926 bildat kommunalförbund avseende ålderdomshemmet i Grevie. 1930 bildade tre av delkommunerna kommunalförbund avseende polisväsendet och efter ytterligare tre år avseende brandväsendet. Dessa kommunalförbund fungerade bra. Under åren fram till 1936 hade ett femtiotal fastigheter och några mindre affärs- och hantverkslokaler uppförts. Vatten- och avloppsfrågorna var allt annat än tillfredsställande.
Länsstyrelsen förordnade att utomplansbestämmelser skulle gälla vissa delar av Brågarps och Nevishögs kommuner. Detta innebar bland annat att de båda kommunerna var för sig skulle utse byggnadsnämnd, samt att byggnadslov skulle sökas för ny- och ombyggnader. Ett förslag från länsstyrelsen att nämnda område skulle ombildas till municipalsamhälle bordlades på obestämd tid. Däremot ålades kommunerna att låta upprätta byggnadsplan, samt att låta utreda frågorna om vatten och avlopp. Vattenfrågan ordnades provisoriskt genom överenskommelse med Malmö stad, som då utförde vattenledningsbygget från Vomb med en utgrening mot Lund. Utredningen av vatten- och avloppsledningar samt reningsverk utfördes av Vattenbyggnadsbyrån i Malmö. Byggnadsplanen upprättades av nuvarande stadsarkitekten Ingeborg Hammarskjöld-Reiz. Dessa utredningar omfattade endast en mindre del av nuvarande tätorten, de var klara och godkända av myndigheterna när den nya kommunen startade den 1 januari 1952, men har sedan ändrats många gånger.
Bildandet av kommunen
Riksdagen beslöt 1946 om den då nya kommunindelningsreformen. Enligt beslutet skulle sammanläggningen ske frivilligt, dock skulle varje kommun bestå av minst 2 000 invånare.
Länsstyrelsen förordnade en utredningsman att handha dessa icke allt för lätta frågor och kommunerna anmodades inkomma med förslag och att utse delegater för kommande överläggningar med utredningsmannen.
Brågarps och Nevishögs beslutande organ beslöt föreslå delkommunerna Bjällerup, Brågarp, Esarp, Kyrkheddinge, Mölleberga och Nevishög som lämplig ny kommun. Invånareantalet skulle då bli omkring 2 700.
Den första kontakten med utredningsmannen hölls i Dalby tingshus någon dag i slutet av 1947. Till denna överläggning var kallade ombud för samtliga kommuner inom Torna och Bara härader, med undantag för Burlöv och Lomma, som redan då uppfyllde kravet angående befolkningsantal. Utredningsmannen hade uppgjort förslag till nya kommuner inom häradena. Debatt följde och förslaget från oss i Brågarp och Nevishög accepterades av utredningsmannen, och Mölleberga, men förkastades av ombudet från Kyrkheddinge. Samma öde drabbade övriga av utredningsmannens förslag, varför den fem timmar långa överläggningen resulterade i ingenting.
På vårsidan 1948 kallades representanter för skolstyrelser och skolråd till sammanträde i Lund då tanken framfördes att de nuvarande delkommunerna jämte Stora Råby borde utgöra en storkommun. Motivet var att det ansågs att ju större en kommun blev desto läggare kunde enhetsskolan genomföras. Utredningsmannen tog fasta på förslaget och delgav de berörda kommunerna detta, undantagen var dock Esarps kommun, som tillfördes Genarp.
Ett nytt sammanträde hölls med ombud från samtliga delkommuner inom Torna och Bara härader, representanter för städerna Malmö och Lund och kommunerna Burlöv och Lomma. Dåvarande landshövdingen Arthur Thomson ledde förhandlingarna. St. Råby framförde önskemål att tillföras Lunds stad och Esarp önskade tillföras den föreslagna kommunen kring Staffanstorp.
Härmed kunde nog den blivande storkommunens sammanslagning anses klar. Utredningsmannen delgav de berörda kommunerna förslaget och anmodade dessa att utse delegater, två från varje, med undantag för Nevishög som hade att utse tre. Sammanträdet skulle hållas i församlingshuset med dåvarande kommunalfullmäktiges ordförande i Nevishög som ordförande.
Endast ett ärende skulle förekomma, nämligen att utse tre utskott, ett finansutskott, ett socialt och ett för skolfrågorna ordnande. Dessa skulle arbeta vart och ett inom sitt område, resultaten skulle behandlas av hela delegationen och redovisas till länsstyrelsen senast den 1 mars 1950. Delegaterna bestod i huvudsak av dåvarande ordförandena och vice ordförandena i delkommunernas kommunalnämnder. Sammanträde med hela delegationen, med redovisning av resultaten hölls som vanligt i församlingshuset i slutet av januari 1950.
50 öre i skatt
Samtliga ombud var närvarande och undertecknad satt som ordförande. Bland de större frågorna som förekom var kommunens namn och blivande centralorten. Det neutrala namnet STAFFANSTORP, samt att centralorten skulle bli där, fastställdes enhälligt. (Inom parentes kan nämnas att Nevishögs kommun sedan något år hyrt de lokaler mitt emot järnvägsstationen som kom att bli den nya kommunens kommunalkontor ändra fram till januari månad 1968.) Finansutskottet hade föreslagit att 50 öre per skattekrona skulle utdebiteras av varje delkommun för år 1951. Avsikten var att dessa medel skulle utgöra ett så kallat startbelopp för den nya kommunen. Frågan väckte både bifall och avslag yrkades, men sedan någon yrkade att beloppet skulle utgöra 1 krona per skattekrona, godtogs förslaget om 50 öre.
Både Brågarps och Nevishögs beslutande organ hade anslagit ett belopp av, om jag minns rätt, 500 kronor som representation, under det villkoret att det icke fick användas eller betraktas som så kallat mutförsök.
Då nu det hela var avslutat och den nya kommunen var ett faktum, var det en glädje för undertecknad att inbjuda samtliga delegater till en enkel supé å gästgivaregården, där man under mera fria former kunde diskutera det nya läget.
Länsstyrelsen utfärdade kungörelse om att kommunalstämma skulle hållas 3:e söndagen i maj månad 1950. Ärendena angavs vara, förutom val av justeringsmän, val av kommunalstämmoordförande och val av kommunalnämnd för år 1951, vars uppgift skulle vara att förbereda vissa frågor i anslutning till att den nya kommunen skulle träda i full verksamhet den 1 januari 1952. Dessutom skulle kommunalstämman besluta om antalet ledamöter i kommunens kommunalfullmäktige. Undertecknad förordnades, utan tillfrågan, till sammankallande och att leda förhandlingar intill dess ordförande blivit vald. Det var ingen uppgift som var lätt, stämmokungörelse skulle utfärdas och uppläsas i samtliga kommunens kyrkor enligt då gällande bestämmelser, lokal skulle anskaffas med mera.
Efter samråd med kamraterna i Nevishögs kommunalnämnd enades vi om att anmoda att ordförandena i de olika politiska partierna skulle kontaktas med anmodan om att två eller tre ombud måtte utses för att förbereda de vid stämman förekommande ärendena. Så skedde och dessa ombud träffades och efter en stunds debatt enades man om vem som skulle bli stämmans ordförande, antalet ledamöter och suppleanter, vilka de skulle vara och vem som skulle bli ordförande och vice ordförande i den nya kommunen. Stor hänsyn togs till att samtliga delkommuner blev representerade antingen som ordinarie eller suppleanter i kommunalnämnden. Man enades också om att antalet borde utgöra 40 ledamöter i kommunfullmäktige och utsåg personer som vid stämman skulle föreslå vad som överenskommits.
Med ledning av vad som förekommit vid denna sammankomst utlystes stämman att hållas i församlingshuset stora sal, vilken rymde cirka 80 sittplatser. Många telefonsamtal fick jag besvara de närmaste dagarna före stämman, en del förklarade att de ämnade föreslå helt andra personer till de olika uppdragen än nämnda sammankomst enats om. När jag några minuter före den utsatta tiden kom till lokalen var såväl stora som lilla salen och förrummet fullsatta med stämmodeltagare och många stod utanför på gårdsplanen. Jag anade det värsta men lyckades med tolv röstlängder med mera i portföljen komma fram till katedern, som var ordförandeplats. Där var en ledig stol, men då en äldre man stod strax nedanför överlämnade jag stolen till honom. Nästa åtgärd var att be dem som satt i fönsterkarmarna vid norra sidan att öppna fönstren, dels för värmens skulle men även för att de som stod utanför kunde få deltaga i stämman. Det var en ovanligt vacker och varm majsöndag.
På det utsatta klockslaget förklarades stämman med ett kraftigt klubbslag öppnad, länsstyrelsens förordnande föredrogs, likaså kungörelsen och justeringsmän valdes. Till kommunalstämmans ordförande föreslogs och valdes enhälligt överskötaren Karl Landgren, Knästorp. Efter att med några ord ha överlämnat en av Nevishögs kommun skänkt ny ordförandeklubba var mitt uppdrag slut. Landgren höll ett kortare tal och tackade för förtroendet. Till ledamöter och suppleanter i kommunalnämnden valdes enhälligt de av ovannämnda partiombud föreslagna personerna. Till ordförande valdes undertecknad och till vice ordförande förman Johan Olsson.
Härefter ajournerades stämman några minuter för att kommunalnämnden skulle beredas tillfälle att föreslå hur många ledamöter kommunens kommunalfullmäktige skulle bestå av. Sammanträdet hölls fullt offentligt, stående i en ledig liten hörna i sammanträdeslokalen. Landgren föredrog nämndens förslag att kommunfullmäktige skulle bestå av 40 ledamöter. Detta blev också stämmans enhälliga beslut.
Härefter förklarades den mycket talrikt besökta stämman avslutad efter att ha pågått cirka en halv timme. De tolv röstlängderna behövde inte användas.
Val av kommunfullmäktige
Tredje söndagen i september samma år förrättades val av kommunfullmäktige, som politiskt resulterade i att Soc. (Socialdemokraterna, reds. anm.) erhöll 20, Bf (Bondeförbundet, reds. anm.) 12, H 4 (Höger, reds. anm.) och Fp (Folkpartiet, reds. anm.) 4 ledamöter. Både kommunalfullmäktige och den för ett år valda kommunalnämnden skulle träda i funktion den 1 januari 1951, den senare för att föreslå och den förra för att besluta om de åtgärder som borde företagas innan den nya kommunen trädde i full verksamhet den 1 januari 1952. Enligt då gällande övergångsbestämmelser skulle de nyvalda kommunalfullmäktige, på kallelse av kommunalstämmans ordförande, sammanträda under december månad 1950 för att utse ordförande och vice ordförande i kommunalfullmäktige. Vid detta första fullmäktigesammanträde valdes enhälligt Karl Landgren till ordförande och Thorsten Larsson till vice ordförande. Båda har sedan dess innehaft dessa förtroendeuppdrag.
Bland de ärendena som den ettåriga kommunalnämnden hade att syssla med bör nämnas frågan om kommunens medelsförvaltning. Det beslöts enhälligt att denna skulle centraliseras. Detta innebar att instruktion för och val av kommunalkamrer måste företagas. Med hjälp av Landskommunernas förbund upprättades förslag till instruktion. Platsen som kommunalkamrer utannonserades. 24 ansökningar inkom, därav två som tidigare innehade sådan tjänst. Dessa uppsattes på första och andra förslagsrummen, på tredje förslagsrummet uppsattes nuvarande kommunaldirektören Frans-Eric Månsson, som också valdes av kommunalfullmäktige. Den upprättade instruktionen godkändes.
Tack vare den tidigare omtalade utdebiteringen hade vi medel till nödtorftig möblering av kommunalkontoret och till att anställa kommunalkamrer efter överenskommelse med honom från och med den 1 september 1951. I samråd med Månsson anskaffades nödigt kontorsmaterial och ett skrivbiträde anställdes. Någon bostad till honom och hans familj kunde vi icke anskaffa förrän vidjuletiden samma år, ett möblerat rum för honom lyckades vi åstadkomma. Han arbetade hårt och långt ut på kvällarna. Det gällde bland annat att uppgöra statförslag för den nya kommunen. De uppgifter som införskaffades från delkommunerna kunde icke ligga till grund för det nya budgetförslaget, allt var nytt och helt annorlunda.
Samarbetet mellan kommunalkamreren och nämndsordföranden var mycket gott. Självfallet hade vi inte alltid samma uppfattning om vad som borde göras, men vi resonerade i regel med varandra tills vi kom överens. Som ett exempel kan nämndas budgetförslaget för 1952. Min uppfattning var att utdebiteringen borde vara 6 kronor per skattekrona, kamrerns skiss till utdebitering var 5 kronor. Vi enades efter ett par sammanträden om att föreslå en utdebitering av 5:50 per skattekrona, vilket godtogs av kommunalnämnden och fastställdes sedan av fullmäktige.
En annan svår fråga var att vi skulle upprätta förslag om antalet ledamöter i de olika nämnderna och styrelserna. Vi lyckades att efter ett par sammanträden uppnå enighet om ett förslag som godkändes av fullmäktige. Namnen på personer som skulle väljas i de olika nämnderna skulle avgöras av partigrupperna, som då var uppdelade i två, en A-grupp och en B-grupp. Vardera hade 20 ledamöter i kommunalfullmäktige. Efter ett par sammanträden och med mycket resonerande kom man slutligen till ett resultat, som godtogs av fullmäktige. Samtliga val avsåg fyra år.
Den nya kommunens första kommunalnämndssammanträde hölls redan den 3 januari 1952. Det vara samma presidium och i stort sett samma personer som in den ettåriga nämnden. Det beslöts bland annat att anbud skulle infordras enligt den uppgjorda planen för vatten-, avlopps- och reningsverk inom kommunens tätort. Utredning skulle företagas för ordnandet av samma frågor för Hjärupsområdet. Vidare skulle frågan om markanskaffning i Staffanstorp utredas. Slutligen uppdrogs åt kommunalkamreren och undertecknad att på lämpligt sätt införskaffa delkommunernas handlingar, eventuella överskott och skuldreverser, samt att ordna med hundskatteuppbörden.
Mycket mera kunde skrivas om kommunens första år, men utrymmet i tidningen är begränsat. Jag slutar med att nämna, att det var en mycket arbetsam tidsepok i mitt liv att få aktivt deltaga i denna stora kommunindelningsreform, och mycket intressant. Kommunen har ju utvecklats oerhört de senare åren. Det smärtar en gammal kommunalman om denna välskötta kommun skulle komma att delas av två städer.
Anton Persson
före detta Kommunalnämndsordförande
Fotnot. Texten är hämtad från Staffanstorps Aktuellt nummer 2 1969. Redaktionen för dagens Staffanstorps Aktuellt har valt att skapa rubriker och skriva ut förkortningar i texten för att skapa en ökad läsbarhet i texten.
Redan 1965 utgavs ett par nummer att kommunens första egna tidning. Då under namnet Aktuellt från Staffanstorp, med fyra sidor kortfattad information om byggplaner, kontaktuppgifter till kommunen, föreningar och frivilligt försvar.