F1 Hjärup Bergströmshusen
Här låg en boplats med åtta gårdar, från förromersk järnålder till vendeltid (500.f.Kr—800 e.Kr.). Några av gårdarna hade ovanligt stora hus. En gård hade ett 42 m långt hus. En annan gård hade en byggnad som tolkats som en möjlig hallbyggnad, likt den på centralplatsen Uppåkra. Vad denna hall har använts till är svårt att säga, men sådana här byggnader visar att det funnits människor med makt och stort inflytande. Genom dessa imponerade byggen kunde de visa sin status.
Arkeologer har hittat en grav från förromersk järnålder (500-talet e.Kr.) i anslutning till ett av boplatsens hus. I närheten av boplatsen fanns också spår av en bålplats, där man bränt en människokropp, samlat ihop det mesta av benmaterialet och begravt det någon annanstans.
Denna basinformation om platsen finns även i ett häfte, som kan laddas ner här:
Fördjupning
En bebyggelse etablerar sig
Arkeologerna gjorde en utgrävning 2011 och hittade spåren efter en bebyggelse främst från romersk järnålder. Man kunde identifiera 35 stolpbyggda hus. Dessa kunde sedan indelas i åtta troliga gårdar, som haft olika karaktär och livslängd. Husen har varit allt från 42 meter till endast 2 meter långa. Vissa gårdar har endast överlevt en generation, medan andra har varit mer långlivade. En del gårdar har helt försvunnit efter en tid, medan andra verkar ha splittrats upp i två gårdar.
Under förromersk järnålder har bebyggelselandskapet bestått av ganska kortlivade hushåll där en ny gård etablerats när en ny ung familj bildar en egendom. Den överges dock när den äldre generationen dör eller när familjen inte längre klarar av att sköta sin försörjning. En förändring på detta mönster sker under romersk järnåldern, då bebyggelsen på platsen blir som mest väletablerad. Under denna period kommer det bli brist på mark för att etablera nya gårdar.
Detta sker i samband med en befolkningsökning och att allt mer mark används för odling och bete. Samtidigt blir gårdarna och husen större, kanske för att kunna rymma fler än bara en kärnfamilj. Man kan också se att husen byggs om och repareras istället för att man river och bygger på ny plats. Det verkar som att husen ärvs, vilket ger husen längre livslängd. Bättre ekonomi gör att husen blir större samtidigt som den sociala och ekonomiska skillnaden och hierarkin i samhället ökar. Där finns dels storgårdar med ett större välstånd, dels mindre gårdar där underordnade familjer och kanske även slavar bor.
Gårdar med imponerande byggnader
I romersk järnålder finns åtminstone 6 gårdar här samtidigt. Det är den period då det finns som flest gårdar på boplatsen, som flest hus, som mest imponerande byggnader och där den sociala och ekonomiska skillnaden verkar ha varit som störst mellan gårdarma. Denna exploatering på boplatsen sker nästan synkroniserat, vilket tyder på att anläggandet av gårdarna skulle ha skett på initiativ av någon med makt eller inflytande. Detta organiserande av bebyggelsen med stora gårdar hör samman med att spannmålsodling och regelbunden gödsling av åkrarna ökar i betydelse under denna tid.
Skiss över de åtta olika gårdarna man kunnat identifiera på utgrävningsområdet.
Några gårdar visar på ett extra stort välstånd. Flera gårdar har imponerande stora hus både på gård C, D, A och F (se ovan skiss). Där gård F har det längsta huset på 42 m. Gård C är en av de mest långlivade gårdarna på boplatsen, från äldre romersk järnålder till folkvandringstid. I huvudbyggnaden, som i ett skede är hela 30 m långt, hittas spår av offrade föremål som tolkats som keramikkoppar. Dessa kan kopplas till rituellt drickande vid fester eller ceremonier. Detta drickande kan ha inspirerats av romersk dryckessed, som kan ha spridit sig från centralplatsen Uppåkra till de omkringliggande gårdarna. Detta visar åpå långväga kontakter för t.ex. handel.
I samma hus hittades också ovanliga växtspår av bland annat dill, men också en ovanligt stor mängd ansamlingar av oljedådra och linfrö. Dessa kan ha använts för att utvinna såväl fibrer till textil, som olja för matproduktion. Detta är det hittills största fyndet av sådant i Skandinavien. Kanske hade man här specialiserat sig på att producera olja förutom den övriga sädesodlingen. Säkert kopplat till centralplatsens behov och handel. Samtidigt som huvudbyggnaden byggs om bygger man även ett annat hus intill, som har tolkats kunna vara en hallbyggnad, en mindre kopia inspirerad av kulthuset på centralplatsen Uppåkra. Fynden inuti huset är dock vardagliga, och den verkar även ha varit använd under en kortare tid då det inte finns spår av ombyggnationer.
Smycken fibulor från romersk järnålder.
Arkeologiska spår visar på att gårdarna varit inhägnade och att deras marker varit viktiga att markera. De har varit betydelse för att markera viktiga gränser, sociala såväl som ekonomiska. Även om de imponerande byggnaderna på flera gårdar talar för familjer med högre status eller kapital, verkar det inte som att de som bott på dessa gårdar tillhört en elit, vilket man sett spår av på andra boplatser runt Uppåkra. Föremålen är främst av vardaglig karaktär med hushållsavfall som ben och keramik och andra vardagsföremål. Det saknas nämligen sådant som lyxföremål, vapen, importföremål och ädelmetaller, som hittats på andra boplatser kring Uppåkra där man även haft imponerande byggnader. Dessa är viktiga indikatorer för att visa att det varit en boplats för eliten. Så är alltså troligen inte fallet här.
Utifrån spåren har man här främst ägnat sig åt jordbruk och boskapsskötsel. Det är möjligt att boplatsen försett centralplatsen Uppåkra med köttprodukter, detta eftersom de köttrikaste delar av djurkroppen av får och nöt saknas i benmaterialet och det mest handlar om slaktavfall. Under yngre romersk järnålder ser man en stor förändring. Det sker en nedgång av bebyggelse och aktivitet som fortsätter under folkvandringstid. Från vikingatiden och medeltiden finns en del fynd, men där tycks inte finnas någon aktivitet som talar för att man bott här under denna tid. Det kan vara under denna period som gårdarna flyttats och skapa det blivande bytomterna i Hjärup och Uppåkra.
Funna vikter från utgrävningen. Källa Staffan Hyll, Riksantikvarieämbetet rapport 2013
En grav och en bålplats
Under utgrävningens gång stötte man oväntat på en grav. Graven var från romersk järnålder, 14C-daterad till 80 - 250 e.kr och innehöll en kvinna som varit 30- 40 år när hon dog. Spåren på tänderna visade att hon inte haft en god tandhälsa. I graven hittades skärvor från keramikkärl som hon fått med sig i graven. Där fanns dessutom ett hundkranium, delar av malstenar och vad som tolkades som en dräktnål. Graven låg direkt intill ett hus (gård D), som ska ha stått där när begravningen genomfördes. Detta talar för att man inte brytt sig om att tydligt separera boplats och gravplats. Vanligast är att placera gravfält en bit ifrån boplatsen. Det kan även ha handlat om förfäderskult, där man på grund av vördnad velat ha sina tidigare avlidna nära sig.
På boplatsen hittade man även en bålplats med rester av människoben. Benen daterades till 40 f.kr.-140 e.kr. den låg ganska nära ett hus på gård E. Det var en oval anläggning ca. 2x1 m stor och 18 cm djup. De benrester som hittades har varit de små ben som man inte fick med sig från bålplatsen när man samlade ihop de brända benen, för att lägga i urna eller liknande behållare på en gravplats någon annanstans.
Skiss över gravkonsturktionen.
Mer att läsa:
Aspeborg, H. Becker, N. AAnglert, M. Larsson, S. m.fl. 2013. Stora Uppåkra 2:25. Basdokumentation. Skåne, Staffanstorps kommun, Uppåkra socken, Stora Uppåkra 2:25, fornlämning RAÄ 39. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Rapport 2013:61 (RAÄ dnr 3.4.2-2384 2011)
Aspeborg, H.2010. Boplatser i centralplatsens närhet. Arkeologisk utredning 2009. Skåne, Uppåkra socken. Stora Uppåkra 2:25. Staffanstorp kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Rapport 2010:2 (RAÄ dnr 3.4.2-4899-2009)
Becker, , N. 2010. Arkeologisk förundersökning 2010. Boplatslämningar från äldre järnålder i södra utkanten av Lund. Skåne, Uppåkra socken, Stora Uppåkra 2:25, RAÄ 39, Staffanstorps kommun. Riksantikvarieämbetet UV Syd Rapport 2010:23. RAÄ dnr 321-1777-2010
Artursson, Magnus & Stark, Kennet. 2016. E22 trafikplats Lund södra samt väg 108 mellan Lund och Staffanstorp Skåne, Lunds och Staffanstorps kommuner, Lunds stad, Brågarp, Knästorp, Stora Råby och Uppåkra socknar. Arkeologisk utredning steg 1, 2015. Arkeologerna. Rapport 2016:20.