Q2 Staffanstorp Hagalid
SIDAN ÄR UNDER UPPBYGNAD
Här arbetade människor med odling och hantverk under senare delen av järnåldern (400-1050 e.Kr.). Den här boplatsen bestod av två delar och fanns samtidigt som boplatsen Stanstorp (nuvarande Vikhem) och den stora centralplatsen Uppåkra. Vi vet inte vad det fanns för kopplingar mellan platserna men det är troligt att man här i nuvarande Hagalid odlade säd och oljeväxter inte bara till sig själv utan även till Uppåkra, där det bodde många fler människor.
Arkeologer har undersökt denna plats flera gånger sedan 1995 och hittat spår av stora långhus och hantverkshus. År 2010 undersökte
arkeologer platsen med metalldetektor och hittade ett dekorerat bronsbeslag, eventuellt från ett hästbetsel, daterat till sen vendeltid – vikingatid (bild 1). Ett annat fynd är en del av en bärnstenspärla, som kan ha tillhört ett smycke (bild 2).
Denna basinformation om platsen finns även i ett häfte, som kan laddas ner här:
Fördjupning
Fornlämningen RAÄ 38 är av särskilt intresse då boplatsen var samtida med dem i både Stanstorp och Uppåkra, och ligger mellan Stanstorps och Nevishögs medeltida bytomter. Järnåldersboplatsen RAÄ 41 (nuvarande Vikhem) ligger ca 400 meter åt sydväst. Boplatsen består av två delar och har bebotts sedan romersk järnålder fram till mitten av vikingatid. Men redan från yngre bronsålder och förromersk järnålder har människor varit aktiva här.
Flera undersökningar har gjorts av Wallin kulturlandskap och arkeologi på området sedan 1995 och senast en särskild undersökning av områdets södra del år 2010. Vid undersökningarna påträffades lämningar av både bebyggelse och hantverk. Av ett stort antal stolphål befanns flera ingå i resterna av tre treskeppiga långhus, ett två-treskeppigt långhus, en D-formad konstruktion och tre stolplador, daterade från romersk järnålder till vikingatid. Öster om bebyggelsen fann man även en ugn. Något söder om bebyggelsen påträffades anläggningar som ett grophus, kolningsgropar, gropsystem och härdar, vilket tyder på att denna del av boplatsen använts för hantverk under huvudsakligen yngre järnålder (ca 400-1050). Vid metalldetektering 2010 påträffades en del av ett exklusivt, ornamenterat bronsbeslag (bild 1), troligen från ett hästbetsel från sen vendeltid-vikingatid. I ett stolphål till den D-formade konstruktionen (en ekonomibyggnad) i norra delen av utgrävningsområdet fann man en halv bärnstenspärla (bild 2). Konstruktionen dateras till vikingatid.
Bronsbeslaget upptäcktes öster om schakt 1 (se karta ovan). Det är 3,5 cm långt, 1.3 cm brett och ca 0,2 cm tjockt. Orneringen föreställer drakormar och en triskele, ’trebening’ (eller snarare en trikvetra,’trehörning’) bestående av tre sammanflätade öglor. Likheter finns med beslag från en ryttargrav vid Källby samt ett från Kvärlöv, Saxtorp. Beslaget kan ha tillverkats i Uppåkra kring år 800. Triskelen liksom trikvetran finns på flera runstenar och nordiska mynt och kan härledas till gamla indoeuropeiska solsymboler. De förekommer ofta i keltisk och kristen konst där de symboliserar evighet eller treenighet. Deras betydelse under nordisk yngre järnålder är dock oviss, men kan i likhet med valknuten symbolisera Oden.
Bärnstenspärlan är platt och har brutits av vid hålet, har en diameter på 2,3 cm och en tjocklek på ca 0,2 cm. Bärnsten består av fossiliserad kåda från 30-50 miljoner år gamla barrträd, och har i olika kulturer och tidsåldrar ansetts ha en magisk och läkande kraft. Den egyptiske faraon Tutankhamon (död 1323 f. Kr), t ex, begravdes med en bärnsten placerad över hjärtat, och i en mykensk grav har någon begravts med en halskrage av bärnsten. Bärnsten har även förekommit i nordeuropeiska mossfynd och megalitgravar från stenåldern. Då Östersjöbärnsten har ansetts som den finaste blev den en värdefull handelsvara redan under sten- och bronsålder.
Övriga fynd var bl a bränd lera, flintavslag, slagg och fragment av keramik. I en brunn belägen ca 30-50 m från byggnaderna i schakt 1 påträffades resterna av ett flätverk, delar av en stege, huggspån, en dymling, djurben samt frön och annat organiskt material.
Jordprover m.m. visar att odling av spannmål och oljeväxter varit den största aktiviteten på platsen. Det är möjligt att odlingen inte varit endast för självhushållning, utan även för att förse Uppåkraboplatsen med livsmedel.
Mer att läsa
Källor:
Hulting-Lindgren, Caroline, 2012. Särskild arkeologisk undersökning 2010, Nevishög 13:1, RAÄ 38,Nevishögs socken, Staffanstorps kommun, Skåne. Wallin kulturlandskap och arkeologi, Rapport 2012:3.
Jönköpings läns museum: Bärnsten, magi, prydnad och valuta. https://jonkopingslansmuseum.se/bloggportal/arkeologi/barnsten-magi-prydnad-och-valuta/#:~:text=B%C3%A4rnstenens%20egenskaper (2025-01-25)
Olsson, M. 1999. Kompletterande arkeologisk utredning. Skåne, Nevishögs socken, Nevishög 13:1. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Rapport 1999:66.
Palm, Rune, 2004. Vikingarnas språk, 750-1100. Norstedts, Stockholm.
Populär historia, 13/3 2001. Det urgamla guldet från norr. https://popularhistoria.se/vetenskap/det-urgamla-guldet-fran-norr (2025-01-25)
RAÄ, Arkivsök, händelselogg för L1989:5549: https://app.raa.se/open/arkivsok/document?uri=https:%2F%2Fpub.raa.se%2Fdokumentation%2Ffae17fcc-dda3-4271-ad48-102214e3e8d0
RAÄ, UV Syd. Rapport 1996:32.
Roslund, Mats (red.), 2021. Bygd, by och bostad runt Uppåkra - landskapet med sin centralplats. Uppåkrastudier nr 13, Acta Archaeologica Lundensia Series in 8° No 72. Riga 2021.
Store norske leksikon, https://snl.no/trikvetra_-_symbol (2025-01-14)
Wikipedia: Trikvetra, https://sv.wikipedia.org/wiki/Trikvetra (2025-01-09)