Q1 Staffanstorp Vikhem
SIDAN ÄR UNDER UPPBYGNAD
När Vikhemsområdet skulle byggas ut gjordes en stor arkeologisk undersökning. Området ligger vid den södra kanten av den gamla byn Stanstorp. Idag ligger här bostäder och en park. Namnet Stanstorp är belagt i skrift år 1304, och består av förledet Stafns (från mansnamnet Stafn = stäv) + -torp (= nybygge).
På platsen fanns lämningar efter både stora och små gårdar (96 hus) som var i bruk från 300-talet till omkring 1100 e.Kr. med offerplatser från ca 500 f. Kr. Bebyggelsen har varit något större än utgrävnings-
området.
Utmärkande bland fynden är de många dyrbara metallföremålen, de flesta från vendeltid, 550-800 e.Kr. Här ovan ses en ovanligt formad fibula (dräktspänne) av förgylld brons med inlagda granater från folkvandringstid (400-550 e.Kr.), förmodligen tillverkad i Trier (bild 1). För att bära en sådan fick man vara aristokrat och ha kontakter på kontinenten. Ormfibulan av brons och vitmetall med två ormar som bildar en åtta (bild 2), är också ovanlig och kan ha tillverkats i Uppåkra.
Gårdarna levde huvudsakligen av att odla korn och hålla djur, och hästar var särskilt betydelsefulla. Här har skett rituella hästoffer, men troligen har hästar som riddjur också varit en viktig vara för utbyte med centralplatsen Uppåkra. I gengäld har människorna här kunnat ha glädje av Uppåkras hantverkare och smeder för sina smycken och andra metallföremål.
Denna basinformation om platsen finns även i ett häfte, som kan laddas ner här:
Fördjupning
Då Vikhemsområdet i södra Staffanstorp skulle byggas ut gjordes flera arkeologiska förundersökningar. De visade på bebyggelselämningar från en nästan fem hektar stor boplats från yngre järnåldern.
Under hösten 2016 genomförde Arkeologerna vid Statens Historiska Museer
utgrävningar av en 43 000 kvadratmeter stor yta – den dittills största i centralplatsen Uppåkras omland.
Från 300-talet och fram till cirka år 900 kan det ha funnits tre till fem gårdar samtidigt i Stanstorp, storgården inräknad, samt
offerplatser fr o m 500-talet. Flest gårdar fanns under
vendeltiden (550-800 e.Kr.). Boplatsen avvecklades under 900-talet och upphörde förmodligen senast kring år 1000. Däremot kan vissa rituella aktiviteter ha pågått in i 1100talet.
Jordbruket byggde på en blandning av odling och djurhållning.
Nötboskap, svin och häst dominerar i benmaterialet. Jämfört med andra samtida boplatser utmärker sig Stanstorp genom att häst var tre gånger vanligare än får/get. Ben av häst var tydligt koncentrerade till platser med spår av rituella handlingar.
Makrofossilanalys visar att korn utgjorde det dominerande sädesslaget. Mindre mängder råg, kubbvete, havre och emmer/speltvete odlades också. Andra odlade växter var hampa, lin, oljedådra, ärt och rova.
Dessutom förekom en del ätliga bär, kryddväxter och i övrigt olika slags ogräs.
Hästoffer
Liksom i Uppåkra, fast av mer lokal karaktär, hölls stora fester i Stanstorp med djuroffer, s.k. blotfester, då djur slaktades, åts och sköljdes ner med öl. Delar av djuren offrades åt gudarna, och hästen var det förnämsta offerdjuret. Sådana fester möjliggjordes här i Stanstorp genom att jordbruket främst bestod av kornodling och djurhållning, med uppfödning av hästar som specialitet.
Förhållandet till Uppåkra
Överskottet från jordbruk och hästhållning i Stanstorp överlämnades till centralplatsen Uppåkra. Där var efterfrågan stor på förnödenheter, både till festligheter och för försörjning av ledarskikt, krigare och hantverkare året runt. Detta gällde för flera andra boplatser i Uppåkras omgivning, och det är troligt att dessa hade olika specialiteter. I Stanstorps fall var det kanske att leverera ridhästar till Uppåkra.
I gengäld kunde Stanstorpborna dra nytta av Uppåkras hantverkare och smeder, vilket den stora mängden metallföremål och smycken antyder.
Fynd från platsen
Kartor över utgrävningsområdet med numrerade huskonstruktioner och med ett urval av fibulatyper från vendeltid (Söderberg 2018:76, 121)
Källor:
Hårdh, Birgitta, 1999. Offerfynd på Uppåkraboplatsen? Fynden i centrum – keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier nr 2, Acta Archaeologica Lundensia Series in 8° No 30. Lund 1999.
Söderberg, B. (red). 2018. Stanstorp 5:1 och 6:1. Boplats och offerplats från yngre järnålder – del I & II. L1989:4892 (Nevishög 41), arkeologisk undersökning 2016. Arkeologerna, Statens Historiska Museer rapport 2018:137.
Internetkälla: Fornsök, Riksantikvarieämbetet
Aspeborg, Håkan. Uppåkras omland, föredrag för Uppåkra vänförening, den 12 november 2024
Mer att läsa:
Arrhenius, Birgit, 1985. Merovingian garnet jewellery : emergence and social implications. Stockholm, Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien..
Arrhenius, Birgit, 2000. Garnet jewelry of the fifth and sixth century. I: From Attila to Charlemagne, edited by Katharine Reynolds, Dafydd Kidd and Charles T. Little. New York 2000.
Harrison, Dick, 2022. Tusen år I Uppåkra. En järnåldersmetropols uppgång och fall. Stockholm 2022.
Hulting Lindgren, C. Arkeologisk förundersökning 2011. Stanstorp 4:1 och 6:1. RAÄ 41. Nevishög socken, Staffanstorp kommun. CMB Uppdragsarkeologi AB, rapport 2012:31. (RAÄ dnr 321-4185-2011).
Hulting Lindgren, Caroline, 2016. Arkeologisk förundersökning 2015. Stanstorp 5:1, RAÄ 41. Boplatskontinuitet från romersk järnålder till vikingatid. Nevishögs socken och Staffanstorps kommun i Skåne. CMB Uppdragsarkeologi AB. Rapport 2016:5. (Raä dnr: 3.4.2-2404-2016).
Hårdh, Birgitta, 1999. Offerfynd på Uppåkraboplatsen? Fynden i centrum – keramik, glas och metall från Uppåkra. Uppåkrastudier nr 2, Acta Archaeologica Lundensia Series in 8° No 30. Lund 1999.
Roslund, Mats (red.), 2021. Bygd, by och bostad runt Uppåkra - landskapet med sin centralplats. Uppåkrastudier nr 13, Acta Archaeologica Lundensia Series in 8° No 72. Riga 2021.
Söderberg, B. (red). 2018. Stanstorp 5:1 och 6:1. Boplats och offerplats från yngre järnålder – del I & II. L1989:4892 (Nevishög 41), arkeologisk undersökning 2016. Arkeologerna, Statens Historiska Museer rapport 2018:137.