L1 Gullåkra Mosse
Under förhistorisk tid var Gullåkra mosse en helig våtmark. Mossen tjänade som offerplats i trakten. Förmodligen offrade man till de gudomliga makterna via mossen redan under yngre stenåldern, och helt säkert under bronsåldern. Det mest kända beviset är en magnifik bronslur som hittades på 1840-talet. Bronsluren är ett av de äldsta metallinstrumenten i Norden. Den är halvcirkelformad och cirka en meter lång. Luren har burits i en kedja runt halsen eller över axeln och till den tillhör ett fodral i näver.
När Uppåkra grundades, cirka 100 f.Kr, blomstrade offerkulten i Gullåkra. Det märks av fyndet av en bronshalsring från samma tid. Ringen hittades 1911, nära platsen där bronsluren hade hittats. Det finns också offerfynd som spjutspetsar av järn, som offrades i mossen några hundratals år senare än ringen. Gullåkra mosse har hört ihop med mossarna i Vesum och Brågarp. Där har man också hittat offerfynd. Fynden visar att offermossarna användes ända fram till vikingatiden.
Orterna Gullåkra och Uppåkra har varit viktiga platser i regionen och har kompletterat varandra. Offret av bronsåldersluren och halsringen i mossen har varit uttryck för en större regional kult – enskilda personer lär inte ha kunnat göra sådana offer. När kulthuset i Uppåkra byggdes ca 200 år e.Kr. vidareutvecklades offerkulten i Uppåkra, men Gullåkra mosse fortsatte också som offerplats bland annat på grund av uppfattningen att platsen var gudomlig.
Denna basinformation om platsen finns även i ett häfte, som kan laddas ner här:
Fördjupning
Bronslur/Gullåkra offermosse
Fyndstolpe, Bronslur, centrum koordinater N 6169425 E 387457
Bronslur funnen i Gullåkra mosse 1840 på ca 1,5 meters djup tillsammans med lämningar av en båt. Luren är från mellersta delen av bronsåldern omkring år 1000 före Kristus. Bronsluren är en av 14 lurar som hittats i Sverige, framför allt i Skåne. Gullåkras bronslur indikerar att den var nedlagd i mossen enskilt och inte i par som var brukligt. Utifrån en långvarig tradition att lägga ner föremål i mossar i Skåne tolkas även lurarna utifrån en krigskontext. Denna tolkning har dock under 1900-talet förskjutits mot en mer religiös/begravnings ceremoniell tolkning (se bild på runskrift från Kungagraven i Kivik) då man ansåg att lurarna var för tunga och svåra att bära med sig i fält. En annan tolkning som framförts är luren i en maritim kontext. Ofta handlar det då om stora krigsskepp där lurarna har använts i rituella ceremonier. Finns också en tolkning där man placerar luren i en kontext präglad av religion, myter och kosmologi med solens resa över himlavalvet som central.
Halsring / Gullåkra offermosse
Fyndstolpe, Halsring, centrum koordinater N 6169437 E 387516
I den poetiska Eddan härleds trollkunniga kvinnors ättelinje och magiska krafter till en ex-soldat. Denne förste kunskapsbärare, Vidolfr, är kanske ett svagt minne av den hemvändande soldaten som förde med sig läkekonst från det romerska riket. Hur det än må vara med denne Vidolfr, finns det dock många andra indikationer på att järnålderns läkekonst, förutom en elementär kirurgi, också bestod av en stor portion tro och magi. En av många indikationer hittar vi i Gullåkra mosse som numera mest är känd som en trolig offerplats för Uppåkras invånare. I denna offermosse har man bland annat hittat en halsring (torque) med keltiskt präglad ornamentik.
Halsringen är gjord i ett enda stycke och består av massiv bronsten i ett fyrkantigt snitt med en inre diameter av 11,5 x 12,5 cm, samt en vikt på 83,1 gram. Liknande fragmentariska halsringar återfinnes också i Uppåkra. Dessa halsringar uppträder oftast i religiösa sammanhang och har kopplats samman keltiska läkekonstgudinnor. Dessa gudinnor förknippas alltid med vattendrag och källkult. Detta är intressant då den källa som förser Gullåkra offermosse med vatten också i senare tid räknas som en hälsokälla.
Mer att läsa:
Catharina Ingelman-Sundberg: Forntida Kvinnor
Dick Harrison: Tusen år i Uppåkra
Birgitta Hårdh/Lars Larsson: Uppåkra – Lund före Lund